Omruskad

Hemma igen efter en omtumlande helg. Har nog inte riktigt landat i vardagsverkligheten ännu.

Det har varit så underbart att vara i Stockholm igen, min stad, för det är den fortfarande. Jag hade med mej en kompis som inte varit där förut och gick runt och visade henne allting, som värsta turistguiden, stod där på Djurgårdsfärjan och pekade åt alla håll.
Och vi var ute i Tyresö vid slottet och luktade på våren och åt påskmiddag med min bästa syster med familj och fikade och fikade och fikade och gick vilse med Kicko i bortre Sofia-kvarteren. Kort sagt en underbar helg!

Min sista "extradag" med käraste vännen blev dock lite annorlunda än planerat. Telefonen ringde tidigt på morgonen, krisande vän, samtal, känslor och min värld skakade lite grann. Jag insåg sorgset att det händer saker i Stockholm även efter att jag flyttat. Relationer förändras, det som jag trodde var bergfast vacklar.

Det fick mej också att inse att jag själv håller på att förändras. Det är sunt, ofrånkomligt, men samtidigt försöker jag hålla mej fast i det gamla. Knarkar trygghet i det välkända och undviker allt som kan provocera fram en förändring, av rädsla för att förlora nåt värdefullt. Samtidigt inser jag ju också att man måste fylla på med nytt bränsle för att inte elden ska slockna.

Jag har länge gått som katten kring het gröt, i cirklar kring ett samtal som jag inte vågat ta tag i. Nu börjar jag förstå varför. Och anar en väg framåt.

Hjärtat är fullt av Stockholm och mina vänner där!