Oj, vänta, vad är det här som känns? Det känns vagt bekant.... oj, jag är GLAD! Var kom det ifrån? :)
Men jag har sovit bra i flera nätter och ute är det sol och varmt och VÅR (äntligen!). När jag skulle städa i förmiddags letade jag efter någon musik och hittade The Arks första skiva och jag hade glömt att den är bra, och glad och får mig att vilja dansa (två av tre egenskaper musik jag vanligen gillar inte har alltså). Och nu har jag precis varit ner en vända på stan och jag har gått med ett leende för att det varit vårigt och jag handlade mat jag egentligen inte har råd med men det är påskafton och då kan jag få äta quornburgare med guacamole och chévre (kan man äta det ihop eller får man dela upp på olika burgare, tro?) och få dricka en Staropramen eller två.
Incidenten igår har fortfarande inte fått någon lösning och jag tror inte att den får det heller. Men vi pratar åtminstone vänligt med varandra internetledes och jag har dessutom tagit ett beslut att vägra alla sorts textbaserade gräl. Kan det inte tas på telefon är det inget att ödsla tid och energi på.
Slutligen skulle jag vilja uppmana till ett fyrfaldigt leve till solen, våren och serotonin- och noradrenalin återupptagshämmare som tillsammans eller var för sig gör mig glad och dessutom ser till att jag inte är pms-suicidal nu vilket jag skulle varit annars. De leve!