Ont ont ont ont. Vaknade vid sjutiden i morse av att vänstra sidan av min nacke/axel gjorde förbaskat ont. Eller, det hade jag nog känt hela natten men där vid sjutiden så gjorde det så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Strål ner i ryggen och ut i armen och gaaah. Efter en Ipren kunde jag sova och sen har jag haft lite lite frist under dagen men nu är det sådär jävligt igen. Jag tycker förfärligt synd om mig själv, och inte ens 600-grams Ipren gör någon särskild skillnad. Hade jag varit hemma hos mamma någon kunnat massera in Voltaren-gel och lagt en varm vetekudde över axeln och framför allt hade jag kunnat nalla av mammas Paraflex komp och sen hade jag kvickt varit som en ny person. Här finns ingenting dylikt. Mitt humör är förfärligt.
Förutom det så känns det som att jag är ensammast i stan. Alla är borta. Jag har inte ens kunnat hämta min tenta för att kurssekreteraren som alltid är där annars inte varit på plats när jag gått förbi.
Fast jag hittade iaf en ny favoritaffär idag: den röriga butiken med massa utländsk mat (främst typ arabisk tror jag) där jag inte har en aning om vad hälften ens är men som är billig billig. Jag köpte vinbladsdolmar, kikärter på burk, baba ganouj och puck-ost (sorts cream cheese, gjord av Arla, som inte riktigt smakar som cream cheese - men gott - och inte har löpe i sig) för ynka 50 spänn. Det gjorde mig glad.
Och är det någon som vill ge mig en nackmassage eller något vadsomhelst som gör mig bättre så är jag högst förhandlingsbar. Jag har erbjudit mig att ge bort både katten, dvd-spelaren och sexuella tjänster idag.... (och då är ju katten inte ens min).