Jag har fått lära mej att se det positiva i allting. Inte dissa en person utan försöka tolka allt till det bästa. Inte döma, utan försöka förstå bakomliggande motiv, hellre fria än fälla.
Visst, det är väl bra. Men ibland känns det som att jag bara jamsar med. Tar för mycket skit utan att sätta ner foten och säja ifrån.
Jag försöker att bli accepterad, passa in och bli omtyckt. Men förlorar jag i skärpa på vägen? Anpassar mej för mycket, går med på vad som helst för att slippa konflikter? För vad är det värt att uppfattas som oförarglig? Vem respekterar en mes?
Min kloka vän säjer att jag ska samla "bitchpoäng". Såna får man när man sätter gränser, säjer ifrån och tar för sej. Jag tror det är dags att börja träna lite på det!