Jag tror på fotarbete, dvs att gå och gå tills man kommer fram till dörren. Den mentala alltså, som man kan stänga om dåliga tankar eller öppna mot nya idéer.
Igår var jag på ett möte som inte blev bra. Det var inget särskilt, jag bara kom in från fel håll och kände mej ostrukturerad. Hur som helst kom jag hem och kände mej sur och fel och misslyckad.
På med kängorna och ut. Motvind och ösregn, matchade perfekt med humöret. Jag gick tills benen höll på att frysa till blöta isklampar. Mötte en glad hund med flaxiga öron nere vid havet och då vände det. Ibland behövs det inte mer än så.
Idag skiner solen. Jag sitter på jobbet med öppet fönster och lyssnar på småfåglarna som håller vårkonsert utanför. Det finns hopp om livet. Jag vill åka hem och plantera balkongblommor!