Funderingar

Ibland känner jag mej inte riktigt närvarande i mitt eget liv. Jag saknar förmågan att landa i ett ögonblick och känna att det är NU. Det oroar mej.

Idag smet jag iväg och åt lunch med en kompis på ett lite annorlunda ställe, där jag aldrig brukar vara. Det var jättegod mat och trevligt och folk jag tycker om. Jag åkte dit för min egen skull, för att få en paus från jobbmiljön och en liten vardagsutflykt. Våfflor till efterrätt, jättemumsigt. Ändå så känner jag nu när jag är tillbaka igen - jaså, jaha, det var det det… Hann liksom inte riktigt känna att jag var där innan det var över igen.

När jag åkte dit hade jag huvudet fullt av jobbtankar, och när jag väl kom fram var det fullt upp. Jag glufsade i mej min goda våffla på två minuter och hann knappt känna vad den smakade. Sen stressade jag tillbaka (och upptäckte att jag glömt plånboken så jag fick vända och hämta den, tankspridda människa!!!). Upptäckte att jag inte riktigt hann landa, sätta mej ner och verkligen prata med min kompis. Det blev bara lite på ytan, och nu är jag tillbaka på jobbet och allt är som vanligt igen.

Då spelar det ju liksom ingen roll vad man hittar på för kul saker, om man ändå bara springer förbi dom? Jag har ett jättebra liv, bra vänner, gör kul saker hela tiden, men ändå känns det som att det fattas nåt. En djupare närvaro i det jag gör, en "HÄR-varo". Att hela tiden vara på språng, vad står som nästa punkt på listan? Och det är inte ens det att jag stressar, för det gör jag inte. Egentligen handlar det inte om brådska. Kanske snarare om att hela tiden stå med ena foten halvvägs in i framtiden.

Vad håller jag på med egentligen??!