don't wake me

Åhmen jag blir ju bara less. Jag går omkring i det här ganska nollställda tillståndet. Varken upp eller ner, men ändå rätt stabil. Jag vill att det ska hända något samtidigt som jag absolut inte vill det. Det som sen triggar ner mig (alltid ner, varför aldrig upptriggad?) är förstås skolan. Två sketna texter jag måste läsa till seminariet imorgon och jag har skjutit upp det tills det inte går att skjuta upp längre och förihelvete det är väl bara att läsa. Det är i värsta fall bara tråkigt och vad har jag för anledning att tänka att jag hatar mig själv bara på grund av det?

Min lägenhet är smutsig men jag tvättar idag och måste diska och så läsa de där texterna så jag inser att städningen måste anstå. Ja örsker int. Men smutsen stör mig och det stör mig också att jag inte kan sätta mig ner på något som inte är en stenhård pinnstol utan att det gör så ont att jag måste gny (i bästa fall... vanligtvis låter det mer "AJAJAJAJAAAAJ").

Och så den här katten som väcker mig tidigt om morgnarna och vars fel det definitivt är att jag kommer upp ganska tidigt men däremot somnar på sängen varje eftermiddag (fast hon är ju ändå söt).

Jag vill dricka alkohol. Jag vill sitta på ett sunkigt studentställe och äta nachos eller vegburgare av osäker kvalitet och dricka billig öl. Yes I want that. Jag vill fly.