Idag har jag (vi) varit jävligt husfruig och frostat av frysen. För första gången på fem år, eller något. Jag tror att volymen i den har fördubblats nu, så mycket is var det i den.
En kupévärmare hade vi som hjälpmedel, den stod och blåste in varmluft i frysen. När jag stod på knä och hackade is med en osthyvel i nedre delen av frysen ramlade kupevärmaren ner i huvudet på mig, och sen studsade den på mitt knä innan den nådde golvet. Nu har jag en bula i skallen. Och ett heavy blåmärke på knät. Men hey, det spelar ingen roll, jag gillar att ha lite blåmärken. När min man har klantat sig med en hammare på ena tummen eller tappat en halv vägg på ett ben och sådana saker, granskar jag alltid hans sår och blessyrer, med beundran. Det är lite snyggt med ärr.
Idag har jag även känt mig ganska sliten, jag frågade min man om jag påminner om Courtney Love vid hennes mindre smickrande stunder, sådär worn out med grungekofta och stripigt hår.
Så känner jag mig åtminstone. Tur att jag har mina snygga nya solglasögon att glida runt i.
Tim Neu's låt har satt sig på min hjärna, fast egentligen är det "Paranoid" med Black Sabbath jag helst vill höra.
Och så har jag sett första avsnittet av hypade "My name is Earl". Jason Lee är väl rolig. Fast jag blev mest imponerad av hans rollfigurs brorsa, som jag har sett i en mängd filmer, han hade säkert gått ner 50 kg sen jag såg honom sist. Jag var tvungen att kolla på www.imdb.com, min favoritsajt, och där stod det att han gått ner så mycket i vikt tack vare "a sugar-free diet". Well done.