Ja, de här bihålorna känns ju inte ett dugg bättre. Nu gör de ont trots att jag vräkt i mig massa Ipren eftersom jag
dessutom har mensvärk. Skitmåndag. Att få en läkartid på en måndag är också intressant. Telefontiden började klockan 9, jag kom fram till telefonsvararen ungefär fem över. Den ofantligt rara sjuksköterskan ringde upp mig kvart över elva och då var alla tider slut. Alltså fick jag ringa husläkarakuten och vänta på att de skulle ringa upp mig och DÅ fick jag en tid. Vilket iofs är bra eftersom jag bor närmare husläkarakuten än vårdcentralen.
Föreläsning klockan åtta i morse, och jag orkade knappt hålla ögonen öppna. Sedan fika semla med kursare på ett tomt café. Det var åtminstone bra. Igår somnade jag med slingor ur Bachs juloratorium i huvudet och vaknade med en helt annan del av samma verk. Och. den. vägrar. försvinna. Snart blir jag galen. Det blir aldrig tyst. Det var exakt likadant för några år sedan när vi sjöng något annat av Bach (jag har glömt bort vad). Jävla Bach.
Jag borde säkert plugga, men eftersom jag tycker synd om mig själv ska jag nog sova lite istället.
Senare
Jag har så himla mycket mediciner nu! Varje dag ska jag äta 2 tabletter Sertralin (aka Zoloft), 4 feta Kåvepenin-tabletter, 2 Rinexin och 2 Minifom (som jag äter alltid). Därtill har jag mensvärk och petar alltså i mig en hel del värktabletter, och så tillkommer ju diverse lugnande som jag har till behov. Jag känner mig som ett vandrande piller! Jag kommer få leverskador! Jag behöver en dosett! Det var exakt likadant förra gången jag hade bihåleinflammation, för fem år sen. Förresten: är det inte liiiite suspekt att de två gånger i mitt liv jag har fått bihåleinflammation har jag ätit antidepp? Och jag har sammanlagt ätit antidepp mindre än ett år av mitt 27-åriga liv. Jag är förmodligen något revolutionerande på spåret här.
Efter doktor och apotek gick jag och handlade mat. När jag stod och botaniserade bland olivoljorna lyssnade jag lite på två killar i tjugoårsåldern med varsin korg i handen:
Kille A: Jag äter så jävla mycket blodpudding. Jag är inne på den tredje nu (på vilken tid uppfattade jag inte).
Kille B: Oj, det äter jag aldrig. Vad har du till?
A: Äppelmos.
Här hajade jag till lite. Äppelmos till blodpudding? De gick vidare, men när jag närmade mig den koncentrerade citronen var de där igen, fortfarande på samma ämne:
A: Jag brukar värma den i micron bara. Det blir ju samma sak.
B: Fast det blir ju inte samma yta.
A: Äh, men det gör ju inget.
Alltså.
Micrad blodpudding med äppelmos!? Det var fan det vidrigaste jag har hört sen jag konfirmerades.
För övrigt så fick jag mitt paket från
Strawberrynet. Rekommenderas. Billigt, gratis frakt samt att de säger att de står för eventuell tullavgift.