Morgongrums!

Imorse var jag sur! Sur som en ättiksgurka! Sovit dåligt, förmodligen för att jag har lätt att vända på dygnet när jag är ledig några dagar. Det var svårt att somna igår kväll och det var ännu värre att vakna imorse. Stängde av väckarklockan, men vännens snarkningar var svårare att ignorera.

Morrade iväg in i duschen, med alla taggar utåt. Hade tänkt smita iväg i tysthet, men vännen vaknade och ville vara snäll och hålla mej sällskap över frukosten. Gulligt tänkt, men farligt när man har att göra med ett ilsket morgonmonster! Jag höll tänderna i styr, men orkade inte vara trevlig och nu har jag dåligt samvete för att jag är så hemsk när han bara försöker vara snäll.

Jag inser varför jag är obotlig singel! Jag kan inte vara snäll när jag är morgonsur! Och så blir jag så galen på mej själv för att jag inte kan behärska mej och åtminstone vara artig. Det är väl konstigt att man kan vara artig mot främlingar om man måste, men förutsätter att dom närmaste vännerna och familjen ska stå ut med alla sämsta sidorna?

Så nu sitter jag här på jobbet, trött, sur och muttrig och med ett mörkt moln samvete dessutom. Hrumpf!