Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag träffade honom för allra första gången. Det måste i alla fall ha varit i samband med att han flyttade in. Eller åtminstone när han tittade in i sitt nya rum för första gången. Jag kommer dock ihåg att vi andra, som alltid när det skulle flytta in en ny person, pratade en hel del om honom och spekulerade i hur han skulle vara som person, och jag drar mig speciellt till minnes att hon som skulle flytta ut sa att han, på telefon, verkade lite förvirrad. Genast började vi spåna kring hur vi skulle kunna lura honom när han flyttade in. Om D kunde låtsas att han var finlandssvensk, och om jag kunde snacka gotländska och så vidare. Men det blev såklart ingen verklighet av våra dialektplaner. Det blev det aldrig.
Det första visuella minne jag har av honom är när han står vid ytterdörren och pratar med sin kompis. Jag tror att de just burit in en säng på hans rum. Jag kommer gående genom korridoren från mitt rum och ser honom och kompisen stå där. Jag hälsar och han vill presentera kompisen för mig, men tyvärr har han glömt bort mitt namn
Inget som gjorde mig ledsen, för jag vet ju hur svårt det är att, helt plötsligt, lära sig namnen på en handfull nya personer, samt börja förstå var de egentligen hör hemma. Men kanske tyckte han att det var lite genant.