fredagsflöde

Jag är uppe hos föräldrarna. Här finns ekologiskt vin på bag in box och en egen liten vegetarisk lasagne till mig och en katt som är så liten så liten (ungefär 2,5 kilo på en 11 år gammal katt, att jämföra med 3,6 på ninas lilla cooper-kattunge....) men som blir så glad och gosig när jag kommer hem. Hon har legat lite på min mage och så har vi ätit glass (dvs jag har ätit först, hon har slickat av mina fingrar det jag gett henne och sen har hon slickat av det jag lämnade på pinnen. Allt sittande i mitt knä. Oh.). Nu är hon lite orolig och mamma berättade att härom veckan när min bror var hemma satt hon och jamade vid trappan klockan tio och tyckte att det var sovdags, så brorsan fick helt enkelt gå och lägga sig. Jag tror hon får för lite gos när ingen av oss är hemma. Men det är å andra sidan bara vi som duger också.

Nå. Här finns också föräldrar och familjeteve och så det där krypet i kroppen förstås. Alltid det där krypet i kroppen.

Ställde mig på vågen och här skulle jag kunna skriva en uppsats. Men jag kan nöja mig med att säga att jag nu väger lika mycket som jag gjorde som mest under mardrömsuppgången för några år sedan. Och jag fattar det bara inte. Jag KAN inte vara lika stor. Det går inte. Jag väger mer än vanligt, men det är inte... så. Alls.

Annars tvekar jag över skolan. Hela tiden. Vrider på det fram och tillbaka. Pratade med en vän som lät förvånad över att jag inte tyckte det var kul att läsa. Jag är absolut intresserad av det jag läser, inte av allt, men av nästan allt. Men det betyder inte att det kommer av sig självt att plugga. Det kanske borde vara enkelt och roligt bara? Det kanske är fel om det är svårt, och trögt, som det är? Jag vet fortfarande inte om jag vill det här. Jag blir fortfarande illamående när jag tänker på att jag måste skriva en uppsats. Det varierar från dag till dag, men jag vet faktiskt inte om jag borde göra det här. Men vad ska jag göra annars? Jag vågar inte hoppa av något, och jag orkar inte vara arbetssökande kulturvetare igen. Det finns inget svar till det här, jag vet inte ens om jag vill ha något. Men jag behöver få uttrycka min osäkerhet över det någonstans, utan att det blir så väldigt mycket på allvar...

Har varit sådär väldigt väldigt trött någon dag. Jag hoppas för guds skull inte att det är hösttröttheten som redan kommit. Jag vill v e r k l i g e n inte.