Trött och labil fast lite på ett skönt sätt. Jag lyssnar på musik oavbrutet och alla låtar blir mycket bättre och går sådär rätt in och är de lite sorgliga kniper det i hjärtetrakten och tårarna kommer i ögonvrån.
Det bästa jag har gjort idag var att komma på att en kär vän absolut behövde en blandskiva och ett brev. Och det blev fint och bra och nu ligger det ett brev på lådan till en adress med många a:n i Pajala. Till någon som är en av de bästa människor jag känner. Avslappnad relation med något sporadisk kontakt som aldrig blir ytlig. Inga tvång och inga måsten och visst, kanske inte så nära heller. Men mig kär. Sånt behövs.
Jag behöver sådant som är vant och bekant och tryggt nu. Människor som känner mig och som jag inte behöver hävda mig inför, situationer där jag inte behöver bevisa att jag är värd att spendera tid och uppmärksamhet på.
Jag tror trygghet är ordet. Fast mark. Eller åtminstone ett räcke att luta mig mot om inte marken håller.
Play:
Chicago - If you leave me now
Dolly Parton & Kenny Rogers - Islands in the stream