En kravlös onsdag

En strålande gårdag, trots att jag hade nackspärr. Hade tänkt åka till stan en sväng men det kändes inte så kul så jag stannade hemma och pratade strunt på icq och gosade med de bedårande råttorna (även om flera av dem ännu inte är så tama och trygga som man kan önska, och de som är det antingen är tonårstrotsiga eller döende). Strax efter tre gick jag till centrum för att möta Toni, som påstår att hon går vilse på egen hand - det är rätt skickligt på 700m eller vad det kan vara. Handlade lite till middagen och gick hem, gosade mer med råttor, slötittade på tv och bara VAR i största allmänhet. Och när jag låg där i soffan, lagom ihoptrasslad med Toni och med råttor springade omkring på oss kom jag på att det är SÅ jag vill att vänskap ska vara. Effordless. Jag känner inte att det krävs nåt av mig, jag känner mig inte otillräcklig, jag behöver inte känna mig eller vara nåt speciellt alls, utan det räcker att bara VARA.
Det finns bara en handfull människor jag känner så med, och jag har ingen som helst lust att tänka på att jag om en månad åker ner till Skåne igen, längre bort från merparten av dem. Lika lite vill jag tänka på att det faktiskt finns några med samma potential där nere, personer som jag ändå kommer att lämna när nästa läsår är slut.

Man kan inte få allt, men fick jag välja skulle jag flytta med mig alla människor jag älskar varthän jag tar vägen.
... det skulle bli rätt trångt efter ett tag, men ack så trevligt!