Med risk för att jinxa: This is a good day!
Inte för någon särskild anledning, men det är en bra känsla i magen och jag har energi att göra saker och det måste ha varit länge länge sedan.
För att jag gör mer än en nyttig sak på en och samma dag och jag gör den inte med känslan av en dödsdom över mig. För att jag, när jag går och handlar, har energi nog att handla annat än fil och krossade tomater.
Bara för en bra känsla. Jag har saknat den bra känslan.
(Nödvändig mening: än så länge. Man får inte utmana ödet.)
Mellan varven dricker jag lyxigt rött iste med ingefärasmak. Mums.
Och så är det den där mannen jag träffade för ett år sedan och dejtade lite och hängde med lite och mailades med mycket som valde någon annan än jag. Vi har inte hörts på flera månader, det har bara runnit ut i sanden. Igår fick jag av någon outgrundlig anledning för mig att skicka ett mail. Och om detta inte är avslutet så vet då inte jag (avslut är av godo, tror jag):
Tori:
Äsch. Det finns en uppenbar poäng i att vi inte hörs. Men lite saknar jag det ändå. Så här skriver jag fastän jag inte borde.
Och nu är det sommar igen, fast en helt annan sommar.
Hej.
Mår du bra?
Kille:
Jo, jag kan hålla med. Både i poängen och det lilla saknet.
Jag mår bra. Finns inget direkt att klaga på.
Och så har jag semester. Den här veckan
ut och tre veckor till. Nästa vecka ska jag och --- till --- i en vecka.
Hur mår du?
Tori:
Jovars. Det är ok. Lyckas jag bara reda upp mitt liv, min framtid och min bostadssituation blir allt tip top.
Hm. Vi mailades bra, du och jag.
Ta hand om dig. Ha det fint i ---.
Kille:
Som vanligt alltså....
Och joråvars. Mailandet kan man inte klaga på.
Ta hand om dig med. Hej då.
Nu ska jag vila lite. Jag måste inte städa idag. Men jag får om jag vill.