Politisk inkorrekt åsikt: att alltid ha alkohol motsvarande ett (och endast ett) glas vin, eller en öl, i blodet. O ljuva ro.
Annars är jag trött. Och lättknuffad. Förbannad på mitt jobb där jag känner mig mer ouppskattad än någonsin då jag inte fick följa med på den årliga sommarlunchen då den var enbart för fast anställda, utan fick sitta kvar själv på kontoret och jobba. Men sen fick jag åtminstone en sommarpresent (tre fina flaskor koncentrerat iste, på rött och grönt te) så då tinade jag litegrann. Midsommarångesten är lika närvarande som sist fast jag måste sluta lufta den eftersom jag känner mig fantastiskt otacksam när jag har blivit medbjuden till saker. Nu handlar ångesten inte direkt om att inte bli bjuden (uppenbarligen), men ändå. Jag tror att det lätt kan tolkas som att jag väntar på något bättre. Men så är det inte, jag är bara... gah.
Men nu är kväll. Jag ska se klart OC, jag ska läsa ut min bok. Imorgon ska jag jobba och sen är sen. Eller hur?