Planering är slöseri med tid

Idag har jag varit i Köpenhamn! Åkte dit med min bästis strax före svinottan imorse och sen har vi kört hårt hela dagen. När hon droppade av mej utanför porten strax efter tio sa hon glatt "Kvällen är ung..." varvid jag svarade "Jo, men jag känner mej lastgammal!"

Köpenhamn är mysigt trots duggregn. Det var så skönt att bara komma bort ett tag, se nåt helt annat! Och så åt vi jättemysig lunch och drack vin till och kände oss semestriga och kontinentala. Vi har varit inne i varenda affär på Ströget och däromkring, men allt jag fick med mej hem till slut var av den kluckande sorten. När vi baxade oss av tåget log hela vagnen åt klirret...

I helgen hade jag först tänkt umgås med en kompis i Göteborg, men nejhej, hon fick förhinder så det sket sej.

Med tanke på sommarkursen jag går tyckte jag det kunde passa bra att istället vara hemma och plugga och möjligen roa mej med en liten lunch med släkten på söndag, men tji, så blev det inte heller.

Istället verkar det som att jag kommer att följa med bästisen och hennes barn till hennes föräldrar imorgon. De bor kvar i barndomsbyn där jag växte upp och jag har inte varit där på evigheter.

Det är med blandade känslor jag återvänder. Det var jobbigt att bo där som tonåring, i en liten by med många fördomar. Samtidigt är det mitt paradis på jorden, som jag fördrevs från när mina föräldrar flyttade.

Det gör ont i hjärtat att komma tillbaka, kanske framför allt för att jag älskar det där stället så fruktansvärt mycket. Det gör ont att se det förändras och jag sörjer allt det som är för evigt förlorat, tiden som går, barndomen som aldrig kommer igen.

Imorgon ska jag återvända och ta itu med nostalgin.