Jag ska ligga i min säng och inte lämna lägenheten och blunda för det ostädade och odiskade och samtidigt inte röja något för de jag eventuellt pratar med för de bryr sig ändå inte.
Och jag är medveten att jag blivit dålig på att höra av mig, men ingen annan är ju överdrivet bra heller. Och så igår när jag faktiskt ringer blir jag överöst med pikar om att jag inte hör av mig eller kommer och hälsar på. JAG VET. Men det är inte som att någon hälsar på mig heller. Och jag har försökt förklara att det inte är något personligt. Jag försöker förekomma hela tiden och förklara det. Men när någon inte vill lyssna på anledningen till att det inte är personligt är det svårt att nå fram.
Men okej. Jag är dålig. Skjut mig.
Igår var jag till doktorn (som var bra och trevlig) och mina förväntningar var att stora vattensprutan skulle åka fram och sen skulle jag bli avspisad med ett surt "man ska inte använda topz" fast jag inte ens gör det. Istället var det en annan, trevligare, manick och doktorn bekräftade det jag alltid trott - att mina hörselgångar är trångast i världen (pga att benet under går upp lite mer än vad det borde) och därför får jag oundvikligen problem. Dessutom hade jag värstaste eksemen så nu måste jag droppa klägg med kortison och antibiotika i öronen tre gånger om dagen och jag blir halvdöv och sen rinner det ut igen och jag kommer bli så less.
Fast det susar fortfarande.
I'm tired of this shit.