Se det tar sig! Inatt har jag inte vaknat genomsvettig en enda gång och jag har kunnat andas genom näsan hela tiden också (tack nässprayen) och den lilla feberresten som aldrig ville dra har visst ändå gjort det. Vad ska jag göra nu då? Underhållning, tack!
Igår var jag sjuksyster på våningen ovanför. Jag fick sms som bara innehöll ordet "kom" och sen satt jag och klappade rygg och masserade fot och distraherade katt och hämtade vatten och ringde sjukvårdsrådgivningen och tömde kräkhink. Jag imponerades helt av mig själv för att jag inte tyckte att det sistnämnda var outhärdligt äckligt, men jag skyller det på mitt tillfälligtvis dåliga luktsinne.
Sen kom jag ner till mig och var tvungen att än en gång konstatera att jag bär på klara hönsmamma-tendenser. Fantasin är oändlig och det går ju inte riktigt att lita på teorin "om jag inte hör något så är det nog bra" för det kan ju lika gärna vara så att om man inte hör något så kan vederbörande ha fått andningstillestånd och misslyckats med att sms:a mig eller gått upp på toa och svimmat och slagit huvudet i badkaret och så när klockan närmar sig tio dagen efter och jag väl ändå blir lite orolig och tar nycklarna som jag faktiskt fick igår kväll utifallatt och går upp så ligger personen i fråga livlös på toagolvet och då är det MITT fel för att jag aldrig borde ha gått därifrån.
Den där hönsigheten måste bekämpas.
(Och vederbörande har hört av sig och har inte slagit något huvud i badkaret.)
Men okej. En ny dag. Åter i sysslolösheten. What to do, what to do?