Folk är puckon

Min rumsgranne är inte helt sann, alltså.
Jag har TALAT OM för henne att jag tar med mig nyckeln till vinden när jag är i Sthlm (av nån anledning har hon inte fått nån så vi har delat på min, men jag har ingen lust att ha en nyckel jag kvitterat ut och har ansvar för 55mil från där jag är utan att lämna den i förvar hos nån jag litar på. Och det gör jag inget vidare).
Eftersom man aldrig så noga vet vad som gått fram hos henne skrev jag även en liten lapp och satte på nyckelknippan där vindsnyckeln brukar hänga tillsammans med nyckeln till själva förrådet. Lappen upplyste om att det går bra att kontakta fastighetsansvarig hos de som äger huset för att få en egen nyckel. Förvisso inget nummer till honom men väl ett namn.

Det kan tyckas vara tydligt nog men neeeej då! Igår ringde en av fastighetsskötarna och frågade var jag hade nyckeln för Bupe hade minsann ingen och kom inte in till vindsförrådet.
Nähä, tänka sig??

Dessutom hade tydligen fastighetsägaren på nåt vis drällt bort uppgifterna om att jag hyr ut rummet i andra hand så jag måste fixa det i veckan. Och jag som sagt till killen som hyr att det bara är att ringa fastighetsskötarna om det är nåt för de vet om att han bor där. Håhåjaja. Sån tur att han inte gjort det nåt än då.
Och dumt nog RINGDE jag ju och snackade med lägenhetsansvarignissen istället för att mejla från början så jag har ingen dokuemntation på konversationen. Han påstod att det räckte att han fick skriftligt på tidpunkt när jag skulle hyra ut, jag frågade om mejl gick bra eller om han ville ha brev. Mejl gick bra. Jag mejlade. Jag frågade om han ville ha en kopia på kontraktet men nä, det brydde de sig inte om sa han, det var mellan mig och den som hyrde rummet - det är ju fortfarande jag som är ansvarig för rummet och att hyran betals så det spelar ingen roll för dem. Det lät lite konstigt men ok - jag släppte det snabbt, fullt upp med annat som jag hade. Men nu vill de minsann ha kontraktet?
Jag fattar ingenting, men det är ju bara som vanligt.

Han som hyr rummet är däremot rätt söt. Han mejlar och frågar ödmjukt om han kan få läsa några av böckerna i bokhyllan och försäkrar mig om att han är en försiktig läsare (hela killen SKRIKER försiktighet, långt över gränsen till mes). Det var lite rart, tycker jag. Dessutom får jag små uppdateringar om hans upptäckter av Malmö nån gång i veckan. =)