Trötta fötter, frusen nästipp

Igår var det en sån där dag...

Först möte hela dagen på jobbet, ett sånt där möte där alla sitter i ett litet rum utan luft och ska hitta på nåt kreativt. Jo, det gick ju sådär.

Tung i huvudet och allmänt mosig fick jag för mej att GÅ till kören, en halvtimmes promenad sådär. Tänkte lifta hem med nån kompis, det löser sej nog. Jovisst, när jag kom fram står det en lapp på dörren - idag övar vi i grannbyn...

OK bara att traska hem igen, en halvtimmes promenad i -10 grader. Och sen skulle jag skotta fram bilen, och skrapa alla rutor, och åka iväg. Jag kom över en timme försent och lyckades dessutom sabba vindrutetorkarna för naturligtvis hade jag inte stängt av dem efter förra gångens snöfall, utan dom rycktes loss ur isen och gick åt fanders. Torkarbladen hänger som ledsen spagetti i strimlor :-(

Men idag skiner solen och det är svinkallt men friskt ute. Jag lämnar mentalt hela skiten bakom mej och satsar på en ny och bättre dag idag!

Jag är så tacksam för mina vänner som finns där för mej. Lyssnar och orkar komma med uppmuntrande tillrop. Det är så lätt att fastna i det som är jobbigt men det finns ett annat liv därute, det gäller bara att komma ihåg vad som är viktigt - verkligen viktigt.