Att våga gapa över för mycket

Ikväll har jag gjort något modigt! Jag har provsjungit för en riktigt bra kör - och jag menar en skräckinjagande proffsig kör! En sån där man delar ut ett sjuttonsidigt requiem på tyska och alla tar sina stämmor på första försöket, direkt från notbladet och låter som en änglakör! Det var tur att jag inte hade begripit innan att dom var SÅ bra, för då hade jag aldrig vågat försöka!

Så där stod jag och pep solokvist, med darr på stämman och fjärilarna som en liten knut i magen. Jag blev inte intagen i kören, och jag kan inte påstå att det förvånade mej - jag hade redan insett att dom var långt över min horisont. Men jag fick bra och konstruktiv feedback och dom sa nej på ett väldigt gulligt sätt, så jag blev inte alls ledsen.

Bäst av allt - jag överlevde! Och dom sa att jag är tonsäker och har bra gehör och inte är HELT urdålig på noter. Dock behöver jag ta sånglektioner för att träna upp rösten och lära mej bättre sångteknik. Samt hoppa upp från alt till sopran! OK, inga problem, särskilt som en av dom erbjöd sej att ge mej lektioner. Det vore faktiskt kul!

Det mest fantastiska av allt är att jag vågade! Jag töjde ut mina gränser långt mer än jag nånsin brukar och visst slog jag huvudet i taket, men det är ju underbart! Jag vågade nåt som översteg min förmåga, det visar att jag besegrade min rädsla för att misslyckas.

Utmattad! Nu ska jag ta en lång varm dusch och SVIMMA!