Gissa var jag är på min första arbetslösa dag? På jobbet förstås. Två är sjuka och hejdlöst mycket att göra.
Jag är ju glad att jag får jobba, men jag kan erkänna att när mobilen ringde och väckte mig halv nio och jag såg vilket nummer det var hade jag god lust att låta bli att svara. Jag vet ju egentligen att det nästan alltid blir såhär, men när tiden för min anställning går ut och jag inte hör något annat så måste jag ju ställa in mig på att jag inte ska jobba.. Därför hade jag ju också med frenesi vänt på dygnet, och trots sömnbrist igår somnade jag inte förrän vid ett. För jag skulle ju få sova hur länge jag ville idag. Tjena.
Det bra är ju att jag är sysselsatt till och med torsdag, och därför missar introduktionsmötet på arbetsförmedlingen på onsdag (note to self: ring om det!). Det dåliga är att jag missade lunch med C idag, och att jag inte kan hjälpa en annan vän med att vara ombud på kursregistrering som jag lovat. Det ger mig dåligt samvete.
Och är det inte ett visst arbetslöshetstema här på Hypodea nu?
För övrigt är jag pms-häxa. Jag blir galen på det här. Iofs är det bra med ett varningssystem eftersom min kropp funkar precis som den vill, tidsmässigt. Men jag behöver inte bli så till den milda grad varnad, jag tror jag skulle förstå ändå.