jag skulle ju inte...

Jag hade inte tänkt skriva nåt om Asien - jag känner ingen som var där, så jag har bara känt mig berörd på en ytterst abstrakt nivå. Men när vi låg och sov i soffan i eftermiddags (bägge är förkylda - typiskt, när vi äntligen har en massa tid tillsammans!) missade jag ett samtal från Calle, som aldrig brukar ringa. Försökte ringa tillbaka men fick inget svar, skickade ett sms och efter typ en timme ringde en ytterst förvirrad Calle och undrade om det var Tomas som ringt... lite rörigt innan vi rett ut det där men så fick jag reda på att han i egenskap av sjukvårdare varit ute på Arlanda och tagit hand om skadade, varit hemma några timmar och försökt sova men kommit fram till att han behövde sällskap.
Alla gånger jag behövt hjälp och Calle ställt upp, och så ligger jag och SOVER när han väl behöver det. Känns dumt. Men nu var han hemma hos sin syster och skulle få mat och sova över där, så han klarar sig.

Och det är ju liksom huvudsaken.

Själv är jag larvigt sjukynklig och önskar att jag kunde låta bli sånt, men det är nog bara sån jag är - jag blir som en övertrött tvååring när jag är sjuk. =( Jag VILL verkligen inte vara sjuk, och jag VILL verkligen inte behöva åka tillbaks till Malmö imorgon om jag mår såhär och jag VILL inte presentera den magisteruppsats jag läst in mig alldeles för dåligt på på måndag om jag mår så här och hur fan ska jag orka plugga till tentan på onsdag?
*ynk och snyft*

Jag vill vara frisk! Eller åtminstone bli nerbäddad och ompysslad och inte känna stress över att behöva bli frisk på en gång.