Powerslö-lördag

Idag har jag gjort ingenting alls och det har varit SÅ skönt!
Eller jo. Jag har städat råttburen, druckit upp nästan en liter DrPepper, och lagat mat (eller ja, kokat potatis och stekt korv). Och promenerat en sväng kring möllan (hittade tuffa väskor som nog skulle funka som julklappar till åtminstone en del av syskonbarnen, 15åringen är lika galen i udda väskor som mig och storasyster skulle nog kunna tänka sig en hon med. Men jag hade inga pengar på mig så jag får återkomma en annan dag). Och pratat i telefon en sväng med Jonas som ringde i förmiddags bara för att etablera kontakt, typ. Han undrade lite om vad som hänt mellan mig och Lars och så. Svårt att svara på sådär på rak arm... börjar ana att Jonas inte ÄR så utan djup som han till en början verkar, det är nog rätt mkt en bild han upprätthåller av sig själv. Nåja. Det kanske jag ids ta reda på nån dag.

Lars ringde när jag lagade mat/städade buren (måste ju göra nåt i väntan på att maten lagar sig själv) om några böcker och grejer han hittat som var mina. Sen började han gråta och la på. Jag känner mig lite taskig som gjort honom illa men vad skulle jag ha gjort liksom? Jag kan inte ens FÖRESTÄLLA mig hur det hade varit att inte ta det här steget - mitt liv kunde inte se ut på nåt annat sätt än det gör idag liksom. Men visst, det gick snabbt och jag förstår att han inte fattade vad som hände - det gjorde jag ju knappt själv. =/

Stackars Erik drabbades av vinterkräksjukan under natten och jag är lite splittrad. Jag tycker jättemassa synd om honom och skulle mer än något få kunna pyssla om honom - ingen borde behöva vara ensam när man är sjuk, allra minst den jag älskar - men samtidigt tycker jag att det är JÄVLIGT skönt att han och hans virus är på behörigt avstånd *total spyfobi*.