Hänger runt i pyjamasbyxor, raggsockor och min nya Grynet-tröja. Jag har ätit frukost och borde väl hoppa in i duschen och så. Men då måste jag bestämma vad jag ska ha på mig sen, och det kan jag inte innan jag vet vad jag ska göra.
Har prel-planer med en kompis som dock är frånvarande. Och inatt drömde jag att jag blev dissad av nämnda kompis så nu tror jag inte att det ska bli något av. Då vet jag inte vad jag ska göra, kanske åker jag in till stan och strosar runt och sätter mig på något fik någonstans. Fast först måste jag ju få veta om jag verkligen ÄR dissad eller om jag bara nojar nu igen. Eh.
Igår lyckades se hela Vanilla Sky utan att vara särskilt okoncentrerad eller splittrad. Och det är inte ens en high school. På senare tid har jag tappat förmågan att se på film själv. Är jag med någon går det jättebra, eller om jag är på bio förstås. Men är jag hemma så tappar jag koncentrationen och börjar göra andra saker samtidigt. Vissa filmer har dock funkat: Legally Blonde, Mean Girls, Pirates of the Caribbean (ser ni ett mönster? Inget svårsmält direkt). Och så Vanilla Sky då. Märklig film. Men bra soundtrack. Jag var tvungen att lyssna på Sigur Rós efteråt. Vet ni förresten att den låten som spelas i slutet av filmen, när Tompa är på taket, inte var inspelad på skiva när filmen gjordes (det är låt nr 4 på () )? Det är en inspelning från Roskilde 2000 som hörs. Lite roligt.
Nåja. Fan. Jag hatar att inte veta vad som händer. När man inte kan ta sig för något eftersom man KANSKE ska göra något annat.