Seg söndageftermiddag

Nästan ingen är hemma i huset mittemot idag. Känns lite overkligt med ett så gott som helmörkt hus mitt på eftermiddagen sådär. Men det lyser uppe i lägenheten med de trasiga innerfönstren och papegojan. Och de längst ner som brukar kolla på barnprogram på trean på morarna. Jag har aldrig tidigare bott med insyn till grannar, det är lite hemtrevligt på nåt vis ändå. Undrar om de funderar på var den där lilla rödhåriga bruden är när jag inte sitter här vid fönstret och datorn. =)

Jag lyckades sent omsider bekämpa tristessen igår. Benny hade barnen hos sig så han kunde inte komma och äta pannkaka (så varför ens nappa på erbjudandet då, va??) men föreslog att jag skulle sätta mig på bussen till Dalby och hälsa på honom istället, så det gjorde jag. Kom dit strax efter elva och kollade på film och käkade upp hans ungars godis (det FINNS faktiskt inget som heter söndagsgodis så man får skylla sig själv om man inte äter upp det på lördagen!). Jag har varit sugen på att titta på American History X hela veckan bara för att Edward Norton är så jävla snygg i den filmen (det var däremot inget argument jag la fram) men Benny hade lånat ut den så det blev Natural Born Killer istället - men vi höll bägge på att somna innan filmen var slut så vi skippade att se klart den.

Relationspratade lite innan vi somnade. Benny förbannade än en gång sin taskiga timing och att han drog sig undan för att han trodde att jag behövde utrymme. Jag föreslog att han skulle testa att kommunicera sina intentioner nästa gång för att slippa att de misstolkas som ointresse, vilket han å det bestämdaste hävdade icke var fallet (fan tro't, säger känslodelen av mig eftersom den känslostämpeln finns KVAR där liksom - även om den logiska delen av mig kan se till den större bilden och sätta situationen i sitt sammanhang och tycka att han nog talar sanning) men att det antagligen inte hade förändrat nåt i det långa loppet ändå. Sen det vanliga konstaterandet att vi inte är färdiga med varandra (eftersom vi ju aldrig kommer nån vart!) men att det får vänta till nån annan gång, att situationen mellan oss inte har förändrats även om resten av mitt liv drastiskt gjort det. Eller jo, en sak har ändrats - jag har betydligt mer att förlora idag än tidigare. Jag har hittat mannen jag vill leva resten av mitt liv med. Dessutom luktar inte Benny lika gott längre, inte ens i närheten av oemotståndligt - för det är Erik som gör det. Ha!

Somnade i Bennys famn men han hade visst för svårt att hålla fingrar och annat i styr så han gick och la sig i dotterns säng istället. Hoho - täcket för mig själv, trodde jag. Katten Findus bevisade att han trots sin ringa ålder fått klassisk katt-skolning och la sig strategiskt så han tog upp hela täcket. Jag är för blödig för att sparka ner katter ur sängar.

Masserade Bennys rygg lite på morgonen (sadistisk som jag är tycker jag det är rätt mysigt med folk som har feta knutor i ryggen, såna som bara hoppar till när man drar fingrarna över dem) och trivselpratade lite om sånt där som inte fastnar i medvetandet tills femåringen med lagom hög röst från nedervåningen pratade för sig själv: Jag undrar var pappa är? När får man se honom igen tro?
*skratt*

Efter frukosten försökte Benny kultivera mig med hårdrock (är inte det en motsägelse så säg?) men jag konstaterade bara att jag kräver mer melodislingor än simpla ljudmattor och förhandlade mig till att åtminstone få lyssna på Rammstein, vilket jag och femåringen dansade omkring till ett tag tills jag tyckte att hon hade alldeles för mycket studs i sig så jag plockade fram vad jag först i vuxen ålder insett var ett trick från de vuxna att få mig lugn som barn: att gå skottkärra. Hehe. Funkade på henne med. Fast skånsk som hon är visste hon ju inte vad en skottkärra är (det heter rullebör här nere. Skåningar är konstiga).

Nåja. Så småningom kom jag hem i alla fall, och har t.o.m hunnit läsa igenom alla anteckningar inför juridiktentan imorgon (det mesta hann jag på bussen igår kväll) och kan inte konstatera annat än att 174an till Dalby var ett klart bättre alternativ än att sova tidigt igår.
Och även om Bennys fingrar fortfarande har disciplinproblem har mina kommit över det, och det känns sköntsomfan. Det är skönt att vara nära Benny men det räcker så. Erik har infiltrerat min hjärna, mitt hjärta och min själ, och jag vill inte ha det på nåt annat vis.
Visshet. Trygghet. Säkerhet.
Fan vad skönt det är.

Nu borde jag äta nåt oxå.