Jag vet inte om det finns någon som är så bra på att göra ingenting som jag (jo, min pappa, men i alla fall).
Man kan tycka att tredje sjukdagen skulle jag bli lite rastlös. Haha! Jag vaknade sju och kunde inte somna om (gah) och sen låg jag i sängen till klockan 10. Halvsov någon timme, tittade lite på teve, läste På stan och internetade. Sen gick jag upp och åt frukost. Sen gick jag och la mig igen. Har gjort korta vändor in i badrummet för tandborstning och ansiktstvättning. Nu har jag bäddat sängen så jag inte ska kunna gå och lägga mig igen (ont i ryggen...). Nu drar jag omkring i glasögon, pyjamasbyxor och t-shirt. All energi går åt till att samla kraft för att klä på mig och så och värma lite rödbetssoppa så småningom. Det jobbigaste är att jag inte har något kaffe hemma. Och så att en lagomt närstående man frågar så mycket konstiga frågor så att jag till slut känner att jag måste förklara ett och annat om mitt (psykiska) mående för honom för annars blir det värsta grejen och han kommer tro mycket mer än vad det egentligen är.
Alltså, jag är inte ens särskilt sjuk. Jag hostar mest.
Vid tre måste jag slutligen ta tag i det här och visa mig bland folk första gången sen i tisdags. Hu. Fast det blir nog värt det.
-----------
Förresten: jag är modedyslektiker. Kort jeanskjol + svarta leggins (också ganska korta) - på sommaren går man barfota till det (i skorna) - men hur fan gör man i november? Nu håller jag på och mixtrar med ett par rödsvartrandiga knästrumpor men jag vet rakt inte...