Kampen om tiden.

Mea 2004-11-03 11:41 (5 kommentarer)
Jag ligger hela tiden efter mig själv. Tidsmässigt, alltså. Det är inte så att jag är en tidsoptimist, utan snarare så att jag helt enkelt tar ordentligt med tid på mig när jag gör saker. Oftast. På jobbet kan jag dock avklara saker och ting på nolltid (om det skulle behövas), men på fritiden går jag in i en annan lunk. Kanske just på grund av att jag håller ett högre tempo på jobbet? Och om jag håller ett högt tempo ett tag så måste jag varva ner ordentligt efteråt, för annars förvandlas jag till en zombie.

Jag har naturligtvis läst böckerna om tid som Bodil Jönsson har skrivit (fast det var ett tag sedan, nu). I sina böcker skriver Jönsson om något som hon kallar ställtid, det vill säga den tid det tar att ”ladda om” från en aktivitet till en annan. Och om man ser på saker och ting på det här sättet så har jag ett stort behov av ställtid, och av väl tilltagen ställtid, dessutom.

Såhär kan man förklara det: Om jag exempelvis ska på ett pass av något slag på gymmet (då man alltså har en tid att passa) så kommer jag gärna i god tid. Det gör mig absolut ingenting om jag får vänta i tio minuter på att passet ska börja. Medan jag väntar så varvar jag ner och laddar inför passet. Om jag däremot hastar in på passet typ tjugofem sekunder innan det ska börja så är jag (och min hjärna) liksom i full gång, och att då köra ett pass innebär att det kommer att ta lååång tid för mig att varva ner efteråt.

Egentligen är detta inget som stör mig. OK, nog skulle jag väl gärna ha mer tid över, men å andra sidan vet jag inte riktigt vad jag skulle vilja göra med den tiden. Och ibland blir jag så imponerade av folk som hinner så mycket om kvällarna; träna, laga en god och näringsrik middag, kolla på något bra TV-program, läsa lite i en god bok, köra en tvättmaskin, prata i telefon med familj/vänner, umgås med eventuell sambo, baka en kaka… Jisses, jag blir trött bara jag tänker på det! För att inte tala om alla föräldrar! Ni är mina idoler! Själv kan jag typ max ha två aktiviteter på gång per kväll. Annars förvandlas jag som sagt till en zombie.

Ita

Känner igen mej helt och hållet! Jag halkar efter om jag måste rusa från en sak till en annan utan ställtid emellan..Förstår precis.

2004-11-03 11:58:59

balletdancer

Ja, hur hinner alla? Bara tanken på tvätt, dammsugning, diskning och vika ihop utspridda kläder PÅ SAMMA KVÄLL gör mig så trött... men gäller det jobb är jag så klart annorlunda, precis som du. Allt är väl en fråga om hur mycket man tillåter sig att känna efter.

2004-11-03 14:07:58

Mea

Jo, jag kan vara supereffektiv på jobbet och göra tusen saker samtidigt (helst inte, men om det behövs så går det), men hemmavid blir jag knäckt av att ens fundera ut kvällens middag... Dagens i-landsproobelm, kanske...

2004-11-03 14:20:26

Ord-Johanna

I de perioder jag jobbar mycket är jag också oftast sjukt effektiv hemma eftersom jag är så illa tvungen, det finns ju ingen tid. Men har jag all tid i världen, kommer hem redan vid sex-tiden och kan chilla lite innan jag sätter igång med hemmapysslet, ja då blir inga barn gjorda. Jag behöver stress för att vara effektiv helt enkelt. Likadant är det på jobbet, jag gör ingenting fram tills det är en minut till leverans, då blir det eld i baken. Om jag inte har många projekt och uppgifter på G samtidigt, då måste jag ju göra allt direkt och beta av. Konstigt det där...

2004-11-03 16:57:02

Mea

Ord-Johanna: Precis! Har jag tid på mig, så tar jag också ordentligt med tid på mig, men vid behov blir jag supereffektiv! Fast därefter behöver jag lite välbehövlig vila...

2004-11-04 09:18:11


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
Umeå
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2004-08-02
Antal texter
633
Övrigt
Valspråk