Jag går inte ihop. Jag har klagat i flera veckor på att jag har för lite vänner i närheten, och på att jag inte har nån att leka med (ja, ungefär så femårsvarning). Och så nu när jag faktiskt har planer känner jag bara ett NEJ DET GÅR INTE. Jag är så jävla nära att banga och stanna hemma. Ensam lördagkväll framför teven. Jag vet inte om det gör mig gladare direkt.
Men jag orkar inte. Dispyten i förmiddags gjorde att jag kom av mig fullständigt och jag orkar inte med honom när han vrider på allt jag säger och vänder det mot mig. Inte nu. Och hon verkade så där fjär och distanserad när jag pratade med henne och de ihop när båda är så.... jag har fått nog av det. Jag orkar inte vara med dem när jag ändå går omkring och är gråtfärdig hela tiden.
Fast det kanske vore bra. Jag vet rakt inte.