SMACK rakt i nacken bara!

Jag blev överkörd av ett godståg för ett par veckor sen.
Ett känslomässigt sådant.
Jag gick i godan ro och lallade på i min vanliga lilla värld och var inte alls beredd på det, men händelsen har fått mig att bli tvungen att omvärdera hela tillvaron.
Insikter gör sånt. Man kan inte ta tillbaks dem - när man väl fått upp ögonen för nåt går det inte att blunda, men vet ju ändå vad som finns där. Jobbigt, minst sagt.

Jag kan inte låta bli att ändå försöka blunda lite. Bara ett litet tag. Bara för att jag inte är riktigt redo än, beredd att se och agera.
Bestämma riktning.

Jag försöker vänta ikapp mig själv, som en god vän uttryckte det.
Hela världen har bytt perspektiv och jag vet inte hur jag ska se på den.
Men så småningom vänjer sig ögonen... och hur jag än gör, vilken väg jag än väljer, kommer jag gå sönder lite grann.
Men inte ens det förmår skrämma mig vidare mycket.
Jag vet att jag kommer överleva.