Jo, han gick till slut med på att min aning var lite befogad.
Jag är så nollställd. Jag fattar inte.
Tänk om det verkligen bara är så att jag vill ha honom för att han väckte något, för att jag fick känna lite hud mot min, fick lite bekräftelse. Tänk om det är så att jag bara vill ha honom för att jag inte kan få honom. Kanske är det därför jag inte känner mer än vad jag gör nu.
"Men jag tror inte att det är bara det." Som vi säger hela tiden.
Jag tror inte att det är bara det.
Jag hoppas fan att det inte är bara det. Jag behöver på riktigt.