Jag är en dålig flickvän...

Pratar med en tjej som är 11år yngre än jag, och så mycket mer medelålders än jag hoppas att jag nånsin blir.

Nä, det är nog bara som jag är fördomsfull, men jag kan inte låta bli att lite grann känna mig som en dålig flickvän som inte är sådär huslig och pysslig.
Jag städar och tvättar inte bara för att jag är hemma hela dagarna.
Jag har inte maten färdig när älsklingen kommer hem från jobbet (det är vanligare att HAN får laga mat åt mig numera, faktiskt), jag sorterar inte in hans sockar i garderoben (jag lägger dem ju ändå bara fel, även om jag lägger dem på samma ställe som han brukar).
Jag väntar tills han kommer hem med att gå & handla, Konsum är skojigare med sällskap.

Bor man med mig får man helt enkelt finna sig i att aldrig räkna med att komma hem till ett nystädat hem med all tvätt avklarad och middagen i form av wienersnitzel med klyftpotatis och bearnaisesås färdig på bordet.
Istället får man räkna med att jag är ute på vift med min kamera och inte är vidare intresserad av att få sällskap. Man får räkna med att jag sover bort halva lördagsförmiddagen och är vaken halva nätterna. Att jag tillbringar många timmar med photoshop. Att jag har en effektiv blind fläck när det gäller diskberg och dammelefanter - och att jag har NOLL tolerans för att den andre inte har lust att städa när jag väl når gränsen där jag känner att jag inte kan leva med snusket längre. Då SKA det städas på en gång. vill man inte städa då får man banne mig dra åt helvete några timmar och låta mig städa ifred, men sitt för fan inte och gör nåt annat och andas för högt bara för att irritera mig!
(Arbetsilsken? nä - inte jag heller. då ska ni träffa min morbror!)

Man får stå ut med att jag glömmer bort att äta tills jag är så orkeslös att jag bara gnäller och måste trugas i mat.

Å andra sidan har jag förhoppningsvis positiva saker som väger över.
Men nån middag på bordet kan man INTE räkna med!