På sju timmar hinner man vara småstela mot varandra, äta burgare, sitta i Berzeli park, promenera hela Strandvägen, halva Djurgården, över bron till Kaknästornet, upp i Kaknästornet, ner igen, gå över Gärdet, tröttna vid Stadions T-banestation och åka till Mariatorget och gå in på en pub där och dricka två öl var och sen vandra till Slussen och ta T-banan hem och skiljas vid Gullmarsplan där en av oss ska av.
Man hinner också prata och prata och prata och lägga korten på bordet och summa summarum är att detta verkar väldigt lovande och extremt olycksbådande. Samtidigt. Sju timmar intensivitet som känns väldigt bra. Men också en insikt om att det inte bara är en extjej som spökar utan också en nuvarande. Dåligt dåligt dåligt.
Men som sagt, korten är på bordet. Ärlighet, ja tack. Och sällan har en hand känts så mjuk och en kyss på mitt ögonlock så skön.