Till förstasidan

 
Längtan efter våren - 2020-03-17 15:57
Sitter och tittar ut genom fönstret. Längtar efter våren så det nästan gör ont. Den är ju på gång. För varje dag tar knoppar och lökar ett steg längre att nå vår blomstrande vår.
Julrosorna är ju i full gång. Snödropparna har också varit framme ett tag. Det går långsamt för mina snödroppar. Jag vet inte hur många såna lökar jag har köpt under de 9 år vi bott här i huset, men många är de och inte så många snödroppar har jag blommande i min rabatt. Men tålamod är trädgårdsmästarens bästa vapen. Under äppelträdet är det nu fullt med krokosar. Men de vill bara öppna upp sig när solen skiner, så idag har de stått ihopfällda.
De små narcisserna börjar uppvisa små gula knoppar, medan de större – som vi vanligen kallar påskliljor – har en bit kvar. Scillan är på gång. I min, sen förra året, nya fjärilsrabatt, tryckte jag ner en bunt scilla-lökar i höstas. Drömmen är att få ett hav om våren. Det är inte i år vi kommer ha det scialla havet... men så var det där med tålamot igen då. Min vår under rönnen däremot ser skral ut. Där under ska det blomma scilla och narcisser, men det är inte mycket som dykt upp i år. Forsythan är den jag längar som mest efter just nu. Det är den där tidigt blommande busken som blir alldeles översållad av gula blommor.
Många är lite emot gult. Grannen går så långt och menar på att hon mår direkt dåligt av den gula färgen. Hahaha, hon kan gå där och må dåligt, för jag är en gul människa. Jag älskar gult i trädgården. Speciellt på våren. Gult är en sån kraft. Får i liv i det som varit dött. Funkar som en hjärtstartare och får mitt hjärta att återigen pumpa blod. Forsythian finns överallt. Ni kommer se den om bara någon vecka eller två om ni går utomhus. I min trädgård finns det två. En som stått där i snart 7 år, men är liten och kompakt efter ha misshandlats grovt i de flesta år. Nej, det är inte jag som misshandlat den. Den har haft lite otur. Två eller tre år har den blivit nedmejad av rådjuret som velat gnugga sina horn mot den. Sen hade den otur att hamna mitt i isblåsten från vår värmepump till poolen. Men för två år sen flyttade jag den till en bra plats där jag tror den kommer trivas. Den behöver bara lite tid på sig att våga lita på sin omgivning, och sträcka ut rötter för att senare låta grenarna ovan jord ta fart. Felet med den busken är dock att den inte riktigt blommar då där tidigit. Den kommer igång flera veckor efter att alla andra forsythior blommar. Så jag har gått och köpt mig en ny buske. Den hade sin första vår i min trädgård förra året. Nu väntar jag med spänning på hur denna vår ska bli. Den busken växer så det knakar. Jag vill att den ska stor! Stor och svullstig. Och gul. Så där galet att grannen måste stanna inomhus för att må bra.

När forsythian går från gul till grön bör det vara dags för påskliljorna och när de är mitt uppe i sin blomning kommer några undangömda röda tulpaner dyka upp i det gula påskliljehavet. Egentligen kan jag inte ha tulpaner. I detta rådjursmecka vi bor är tulpander detsamma som att be om trubbel. Men jag gjorde ett litet försök att gömma några få tulpanlökar bland massan av påskliljor för att se om rådjuren hittar dem eller inte. Ibland gör de det, ibland inte. Det är ett roligt vårspel jag har med min vice trädgårdsmästare – råbocken.
Det finns mer vår bakom de där påskliljorna och de få tulpanerna – det finns både körsbärsblom, äppelblom och inte att förglömma när både rönn och lönn blommar. Men jag längtar inte ända dit. När väl körsbär blommar går det fort. För fort. Då brister allt ut på en och samma gång och man hinner inte med alltihop. Men nu... nu när dagarna känns som vinter om inte solen är framme, då allt rör sig långsamt men framåt. Hela tiden. Blåsipporna som veckla ut sig så fort solen träffar dem. Men drar ihop sig när molen täcker strålarna.

Den här tidiga våren, då jag får möjligheten att vara hemma om dagarna och jobba, så jag passa på att njuta. Att se förändringen varje dag. För överallt pågår det en febril aktivitet. Om man tittar nog finns det liv i nästan varje död tuva i varje hörn av min trädgård.

Mmmm... en sån längtan jag har.
Föregående inlägg N&uaml;sta inlägg Ordbok - Prenumerera - Lista alla - RSS: Text/Kommentarer

Kommentera!

Vilket användarnamn finns överst i listan till vänster?




Ditt namn:    

Du vet väl om att du underlättar för skribenterna om du skriver @namn: när du svarar någon i kommentarsfältet?

Tillåtna HTML-tagar: <b>, <i> och <u>

Info / Stat / Frågor

Namn: Jazz
Född: 1975
Hemstad: Stockholm
E-post: -
Hemsida:
Medlem sedan: 2008-12-27 08:34
Antal texter: 1063
Övrigt: Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.




- Skicka hypobrev -

VALSPRÅK Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte