jamen det var skönt att få vräka ur sig lite i förra texten. det visade sig att det där som kanske-var-en-biverkning nog snarare kanske var ett resultat av dålig nattsömn. eller kanske en kombination av biverkning och sömnbrist. hur som helst gick det över, hoppas det förblir så.
(nej, det som skulle bli gjort har fortfarande inte blivit gjort, men ja. det är som det är. BABYSTEPS osv)
men så igår kväll var jag iväg och höll hundkurs. i vanliga fall tycker jag det är jättekul, och de flesta människor är faktiskt väldigt trevliga att ha att göra med. just nu håller jag dessutom en kurs i tävlingslydnad, vilket är lite kul som omväxling till alla "slyngelkurser" jag brukar hålla. men nu har jag fått en person som inte är speciellt trevlig att ha att göra med, en sån här person som bara gnäller på allt och snackar skit om alla. det kan jag väl ta, men utöver det så tränar hen på ett så otroligt dumt sätt, typ så här:
X:s hund står och glor på en annan hund eller nosar på marken eller kort sagt, har fokus på någonting helt annat än X. X säger "sitt". hunden lyssnar inte. X säger "sitt" ett par tre gånger till, hunden lyssnar fortfarande inte fastän X förstärker med att rycka i kopplet för att få uppmärksamhet. X böjer sig då ner över hunden (som är modell liten) och viftar med en godis och mässar "sitt, jamen hör du inte, sitt säger jag, SITT, SIIIIIITT" i mer och mer irriterad ton, varpå hunden, som inte gillar att X står böjd över den, försöker gå därifrån och det slutar med att X tar tag i hunden, lyfter den på plats och trycker ner sin hund i en sittande position, varpå hunden reser sig upp i samma sekund som handen försvinner.
det har jag försökt styra upp genom följande rätt så basic råd:
1. se till att du har kontakt med hunden innan du ger ett kommando.
2. ge hunden ETT kommando och om hunden inte gör det du ber den om - hjälp den, visa vad det är du vill att den ska göra.
3. stå inte böjd över hunden eftersom hunden tycker det är obehagligt och det inbjuder inte till samarbete.
4. lär hunden att sitta genom att hålla belöningen så att det blir naturligt för hunden att sätta sig för att få den, INTE genom att hålla fast och trycka ner hunden.
alltså det här är ju inga konstigheter. X har dessutom gått två kurser för mig tidigare och vi har tränat på detta med kontakt och att jobba med att bibehålla kontakt under störning, vi har tragglat vikten av bra belöningar, vikten av belöningsplaceringar och jag tror jag har sagt till hen hundra gånger att STÅ INTE BÖJD ÖVER DIN HUND eftersom det är så uppenbart att hunden inte gillar det. men X är så uppfylld av sitt "jag har haft sååå många hundar, jag kan det här" att det liksom inte går in. och jag menar inte att alla måste köpa det jag säger eller lär ut, men man undrar ju samtidigt varför man då går kurs om man inte är det minsta benägen att ta till sig vad någon annan säger OCH inte har någon som helst framgång med sina egna träningsmetoder? det finns ju som sagt hundra sätt att flå en katt och jag brukar säga att så länge hunden gillar det så ska man göra det som funkar för det ändamål man vill uppnå. men om ens metoder inte funkar, och hunden dessutom i bästa fall inte bryr sig och i värsta fall tycker det är obehagligt, och man ÄNDÅ inte vill ändra sig...tja? can't win them all, brukar jag tänka.
men så igår då. jag jobbar med ett ekipage i taget och under tiden har de andra fri träning. vi var sex personer, det var inga andra kurser igång och vår appellplan är jättestor, så det var inte så att det var ont om plats på något sätt. jag började med X och vi skulle träna linförighet och inkallning så som det går till på tävling. jag har varit tydlig med detta redan i kursbeskrivningen, att även om man inte vill tävla så ska man ha intresse för att träna momenten tävlingsmässigt. vi började med linförigheten, men X kunde inte få sin hund intresserad hur mycket hen än höll på och tjatade och viftade och höll på. jag försökte styra upp det, "ta så mycket tid som du behöver, jobba med kontakten, räta upp dig, visa belöningen, visa hunden att det finns något som är värt att jobba för", osv osv, men eftersom X ändå inte gör något av det jag säger annat än kanske precis när jag sagt det och så länge jag tittar på, så hjälpte ju inte det nämnvärt. nej nu berodde hundens ointresse plötsligt på att hunden inte gillade godiset längre. oookej. föreslog att vi skulle testa en inkallning, bad X att ställa upp och koppla loss och stoppa undan kopplet (som det går till på tävling). men X-hunden ville inte sitta kvar (KANSKE beroende på att X stått böjd över den och tryckt ner den för att få henne att sitta) så jag föreslog att vi skulle bryta för stunden och att hon skulle jobba med kontaktövningar och försöka öka hundens motivation, så kunde jag ta de andra ekipagen emellan och så köra en gång till med X efter det.
sagt blev gjort, jag körde de andra ekipagen och allt gick bra, så var det dags för X igen. och exakt samma sak upprepas och X blir mer och mer irriterad och efter en stund säger jag stopp och hallå, nu måste vi backa bandet för X-hunden tycker inte det är roligt och vill inte samarbeta med dig när du är så irriterad. sen ska jag föreslå lite övningar som X kan jobba med, men hinner inte förrän X får JORDENS utbrott över att de andra i gruppen har stört hen och varför kunde de inte visa hänsyn när de VISSTE att X:s hund är så störningskänslig? vad som hänt var detta: de andra i gruppen har stått kanske 100 meter därifrån och pratat och så var det två hundar som gruffade lite mot varandra och någon av förarna som röt ifrån för att markera att det inte var okej, samtidigt var det någon som hade gått in på agilityplanen och tränade språng med sin hund lös. det vill säga sånt som händer HELA TIDEN, och det här var ju som sagt inte ens i närheten av X och hens hund, men innan jag ens hann bemöta det så skrek X: JAG SKITER I DETTA NU, JAG ÅKER HEM, JAG TÄNKER INTE GÅ NÅN JÄVLA KURS NÄR FOLK BARA HÅLLER PÅ OCH SABOTERAR FÖR EN OCH ALDRIG KAN VISA NÅGON JÄVLA HÄNSYN och så lämnade X planen i vredesmod.
okej, det var ju inte jättekul så jag fick springa efter och försöka prata med X. sa att om störningskänsligheten är problemet så kan vi backa bandet och träna utan störningar om hen känner att hen vill det, men X bara fortsatte att spy galla över övriga kursdeltagare och hur hänsynslösa de var. jag sa att visst, man får visa skälig hänsyn när man tränar, men man kan ju ändå inte styra över vad som händer och vad andras hundar gör och det är väl klart att man kan säga ifrån om det är någon som stör att den kan avlägsna sig, men innan det har hänt kan man ju inte göra något och vi kan inte heller begära att folk ska stå som tända ljus när det är fri träning. ja, då började X gapa på MIG, varför har jag inte lärt ut fotgående redan från början för då hade X-hunden kunnat det nu, och varför fick X inte lov att träna inkallning med sin hund kopplad (alltså bara släppa kopplet) "för det kan hon" och hen hade minsann haft såååå många hundar och alla dom kunde gå fot och hen hade dessutom kollat hur man gjorde på andra klubbar och i grannbyn där hade man minsann fotgående redan på valpkursen och varför kunde inte vi ha det i vår klubb och hen skulle minsann se till att det skulle göras REGLER för hur man får uppföra sig när man går kurs och yadayadayada. frågade om X tyckte att den här situationen berodde på att jag inte lär ut "fotgående" på mina allmänlydnadskurser (vi har haft den här diskussionen innan och jag har sagt att för mig är "fotgåënde" ett tävlingsmoment och det ingår inga tävlingsmoment i mina allmänlydnadskurser. då tyckte X att hen hade ju på tidigare kurser sagt att hen var intresserad av att tävla och då kunde jag väl ha "lärt ut" det då. försökte förklara att 1. "fotgående" är ingenting man "lär ut" bara sådär utan det är en process som tar lång tid och som kräver mycket träning, 2. att jag visst det kan peta i detaljer om det är någon som uttalar intresse för tävling även om det inte är en tävlingskurs och det gör jag ofta, men 3. det förutsätter ju att det finns en grund som är etablerad som man kan jobba vidare med, och eftersom X-hunden på tidigare kurser inte ens har kunnat gå en meter utan att börja nosa i marken så är vi liksom inte på nivå att börja prata precisionsträning inför tävling utan vi har andra saker att jobba med innan vi kommer dit. plus att jag aldrig har förbjudit henne att träna inkallning med hunden kopplad, men att kursen ju går ut på att träna momenten tävlingsmässigt och då ingår det att koppla loss hunden. JA MEN JAG SKITER I DET, JAG TÄNKER ÄNDÅ INTE TÄVLA, gormade X då och jag bara fine, vi gör på det sättet. föreslog sedan att hen skulle sitta och ta det lugnt ett tag medan jag jobbade med övriga ekipage och sedan kunde de gå in och börja fika så kunde vi jobba med hens hund helt ensamma på planen.
så blev det. och vet ni vad? X kunde inte få sin hund att ens sätta sig i fotposition och än mindre gå fot. hen kunde inte heller få sin hund att sitta kvar vid inkallning trots att hen fick ha kopplet kvar så som hen ville. på tredje gången funkade det, men när X-hunden kom till X ville hunden inte gå in och sätta sig vid X:s sida utan ställde sig demonstrativt och nosade i marken en meter därifrån.
mmmm. hade det varit jag så hade jag känt mig som en jävla BÖDEL som har tränat så fel att min hund inte ens vill komma till mig på en basic inkallning utan störning, men X tänker ju uppenbarligen inte i dom banorna utan fortsatte att tjata om hur respektlöst det var av andra att inte ta hänsyn till att hen har en störningskänslig hund (som om hen vore den enda som hade dom problemen).
sen hade vi fika och teori och X satte sig då demonstrativt vid ett annat bord än vi andra och stirrade demonstrativt ner i sin telefon under hela teorilektionen, men jag kände att nu får det väl ändå vara färdigdaltat så jag ignorerade det. körde sedan pass nummer 2 och försökte låtsas som att det regnade.
MEN ALLTSÅ. okej att alla kan ha en dålig dag, men X är i min ålder, inte tre år som man skulle kunna tro. X sitter dessutom med i styrelsen och då tycker jag att man får tänka sig för lite innan man brusar upp och beter sig hur som helst. X är dessutom själv instruktör (inom en annan gren) och då tycker jag att man också kan tänka sig lite för innan man spyr galla över någon som man vet om står där på sin oavlönade fritid.
men ja. låg vaken i natt och ältade detta, fast jag får ändå säga om mig själv att jag tycker att jag skötte min del rätt snyggt. ältandet bestod mer i VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?
puh.