Till förstasidan

 
är jag taskig nu...? - 2020-01-23 05:42
för något år sedan lärde jag känna en person via min brukshundklubb. hon verkade vara jättetrevlig, pigg och glad, snäll och omtänksam, plus att vi hade samma uppfattning i en fråga gentemot några andra i gruppen i det sammanhanget där vi träffades, och det finns väl inget som förenar en så mycket som att ha en gemensam fiende.

ja, hur som helst, sedan dess har vi hörts av några gånger och tränat ihop, senast runt nyår, och det var väl då jag konstaterade att det där intrycket av jättetrevlig, pigg och glad och så vidare inte riktigt stämde längre. eller i alla fall inte när det kommer till hundträning. för det handlar BARA om hennes hund. okej, alla gillar att prata om sin hund, det är inte det som är problemet. men om man träffas och tränar låt oss säga tre timmar, och man sedan upptäcker att minst två och en halv timme har handlat om henne, och man själv tycker att nu är det väl dags för mig och min hund att få lite plats och uppmärksamhet - ja, då har hon plötsligt bråttom hem. sånt tycker inte jag är okej. plus att hon pratar om sig själv HELA TIDEN. och har hon tävlat och det inte har gått bra så kommer en analys av varje steg som tagits i varje moment som utförts och så en evighetslång förklaring till varför momentet inte lyckades och sedan ett konstaterade att domaren var taskig som satte så lågt betyg, för hennes hund kan minsann bättre. ja, fast det a. vet ju inte domaren och b. det är prestationen från att "momentet börjar" till "momentet slut" som bedöms och c. det skulle vara tjänstefel av domaren att ge någon högre betyg bara för att domaren vet att hen egentligen kan bättre än så här. det är väl klart man har fått ett, som man tycker, orättvist lågt betyg, men så ÄR det ju i bedömningssporter och klarar man inte av det så ska man nog ägna sig åt något annat istället.

men framför allt, jag orkar inte lyssna på denna grammofonskiva som spelas om och om igen. nu är jag nog inne på tredje eller fjärde omgången med "första gången jag tävlade klass XX i YY". jag har fan inte TID att stå och lyssna på allt detta. sen är ju mycket av hundträningen en social grej också, men det kan ju inte vara BARA socialt och BARA handla om henne.

jag tänker att det är hon och jag som inte klickar och det är väl inte så konstigt för jag klickar ju rätt sällan med folk, men sen har jag hört av andra att de inte heller har lust att träna med henne för att hon "tränger sig på", "man blir aldrig av med henne" och "hon tar all energi från en". så då är det väl inte bara jag som inte klickar då.

men nu efter det senaste träningstillfället så tänkte jag att jag helt stillsamt skulle fasa ut henne ur min tillvaro. jag tänkte att jag inte skulle göra någon grej av det överhuvudtaget, utan helt enkelt bara aldrig ha tid. det är kanske mesigt, men jag ser ingen poäng med att säga att jag inte vill träna med henne för att jag tycker hon är tråkig och självupptagen. då får jag väl vara en mes då.

nu har det varit lugnt ett tag för hon har varit iväg och åkt skidor, men för ett par dagar sedan så plingade det till i messenger och då var det hon som skrev till mig och en till och undrade om vi hade lust att träffas och träna någon gång nästa vecka. jag skrev tillbaka att jag inte kunde nästa vecka, vilket på ett sätt är sant för då har jag rätt mycket, men hade jag verkligen velat så hade jag mycket väl kunnat klämma in det. den andra personen skrev något liknande. "helgen då? eller nästa vecka igen?" kom det då, och jag svarade att jag inte kunde i helgen (vilket är en lögn) och att jag inte visste hur det såg ut nästa vecka igen. och den andra personen svarade att hen fick återkomma för hen visste inte.

och nu känns det lite jobbigt, för när jag läser konversationen så känns det ju som en utsträckt hand som jag och den andra personen absolut inte vill ta. och jag tycker ju själv så extremt illa om känslan att vara exkluderad, och nu känns det lite som att jag är en sån som exkluderar? fast å andra sidan: ska jag behöva umgås med folk jag inte har lust att umgås med bara för att den personen inte ska känna sig utanför? det kan ju inte heller vara rimligt, man ska väl ändå känna att umgänget innehåller någon form av ömsesidigt utbyte. och jag känner lite att den här tjejen är en sån som bara tar och tar, suger ut ens energi och aldrig ger något tillbaka och då känner jag lite att tack men nej tack för WHAT'S IN IT FOR ME?

det sociala spelet: det är fan inte lätt. jag tror jag ställer mig utanför. med risk för att vara taskig, men då får jag väl ta det.




Föregående inlägg N&uaml;sta inlägg Ordbok - Prenumerera - Lista alla - RSS: Text/Kommentarer
Jazzie
Mitt tips: Låt ditt svar handla om dig (behöver inte vara sant) Något i stil "orkar inte riktigt med interagera med någon just nu. Mycket på jobbet, hemma och har svårt att ha energi över"

Något sånt, som gör att orsaken att du inte vill umgås har med dig själv att göra. Då blir hon inte exkluderad samtidigt som du inte tvingas umgås bara för att. Och så slipper du undvika frågan om och om igen.


20-01-27 13:44

.jag
@Jazzie smart, tack!

20-01-28 04:57


Kommentera!

Vilket användarnamn finns överst i listan till vänster?




Ditt namn:    

Du vet väl om att du underlättar för skribenterna om du skriver @namn: när du svarar någon i kommentarsfältet?

Tillåtna HTML-tagar: <b>, <i> och <u>

Info / Stat / Frågor

Namn: -
Född: 1968
Hemstad: -
E-post: -
Hemsida: fr utvalda
Medlem sedan: 2008-10-20 11:44
Antal texter: 1676
Övrigt:



- Skicka hypobrev -

VALSPRÅK det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.