på andra sidan kaklet

.jag 2019-12-04 14:40 (inga kommentarer)
så, nu har vi haft vår årliga jävelrevision och den gick...skapligt. ny revisor fick oss att inse att vår gamla nog har varit ganska snäll och förlåtande. det var inte den här, men det gick väl ändå hyfsat.

idag håller vi på att slutföra ett stort projekt med tusen konsulter inblandade och där ska jag sitta som spindeln i nätet. hittills har det gått bra, men det har varit så himla svårt. så mycket processtekniska grejer att pyssla med och jag har inte jobbat supermycket med processoptimering de senaste åren, så jag kände mig minst sagt ringrostig. men jag kom ihåg allt, det enda som stör mig är att de andra inblandade faktiskt inte har en aning om hur jävla SVÅRT detta är, hur mycket man måste kunna och veta och väga in och ta hänsyn till för att få saker att fungera i PLC och få det att hänga ihop med affärssystem och sånt.

jag borde vara glad, men det är jag inte för
a: L mår inte bra, det är strul med försäkringskassan och läkarintyg och grejer och han har ångest.
b. mr S är skitsur på mig för detta: i helgen skulle han betala räkningar, vilket är något han avskyr att göra. så strulade internetbanken eller hans dator, oklart vilket, och han svor över detta och jag erbjöd mig då att hjälpa honom, men då svarade han att han skulle försöka igen om någon timme. jag testade då att gå in på banken via appen och testade att betala en räkning och det funkade bra. meddelade detta, men då tog han det som att jag skulle vara präktig och trycka dit honom för att han inte kunde, och så blev han sur och gormade över det och jag bara "alltså, jag har jobbat 12-timmarspass i en månad, FATTAR DU HUR GLAD JAG HADE BLIVIT OM NÅGON HADE ERBJUDIT SIG ATT GÖRA NÅGOT ÅT MIG?" och sen blev jag tyvärr lite martyr och fortsatte med "jamen URSÄKTA MIG DÅ för att jag försöker hjälpa dig" och ja, så drog väl tredje världskriget igång. och har väl numera ersatts av kalla kriget, för i måndags var jag bara hemma och vände och åkte igen och när jag sen kom hem så hade mr S gått och lagt sig, och igår var det samma sak. och jag har sovit på soffan i vredesmod och jag tänker att varför är det ALLTID, ALLTID jag som måste ta första steget till försoning, varför kan aldrig han, och sen ska det heta att det är jag som drar ut på konflikter fastän han i mina ögon är minst lika delaktig.


ja. så är det just nu. a är betydligt värre än b, såklart, men a + b är just nu lite för mycket att dra runt på. speciellt som jag nu skulle ha det lugnt och skönt, jobba max 6 timmar om dagen och ta hand om mig själv. jamen det går ju SÅDÄR. blä.


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.