Till förstasidan

 
mars II - 2019-03-05 06:18
jamen alltså TJENA. jag tyckte väl ändå att vi, jag och J, avslutade Det Jobbiga Samtalet från i fredags i en hyfsat god anda, det var ju inte som att vi gick och surade efteråt eller så. eller i alla fall gjorde inte jag det, men det gjorde uppenbarligen han. för när han kom i går morse så var han SVINSUR och hade väl gått och ältat detta hela helgen då. för det första så tyckte han att det var för jävligt att jag hade sagt att han hade noll koll (lite taget ur sitt sammanhang, vad jag sa var "jag upplever att du har noll koll på vissa saker"), det var hårt att "få det slängt rakt i ansiktet på det sättet som du gjorde" (samma person har såklart tidigare sagt sig "uppskatta rak och ärlig kommunikation", som i princip ALLA JÄVLA MÄN säger sig göra ända tills de själva får höra något de inte gillar), och jag bara "jaha, okej, ja det var kanske onödigt av mig att uttrycka mig på det sättet, om du har tagit illa upp så ber jag verkligen om ursäkt". han fortsatte att älta det där och jag frågade då om han tyckte att han hade koll, för det tycker ju inte precis jag att han har. jo, han tyckte nog att han hade, om inte full koll men koll på en del i alla fall. okej, tyckte jag, kan du till exempel säga ett enda av våra artikelnummer? nej, hade han inte hunnit med att lära sig. på ett halvår. eh, okej. ja, sen ville han veta "det där med flextiden, att det ska regleras inom en fjortondagarsperiod, vad kommer det ifrån?" och jag bara "eh, va"? för det första har vi ingen flextid överhuvudtaget, för det andra så har jag aldrig ens nämnt att någonting ska regleras inom en fjortondagarsperiod utan vad jag har sagt är detta: är man anställd på heltid så förväntas man jobba heltid och på de tider man har kommit överens om, sen har väl jag inga problem med att man går tidigare eller kommer senare ibland om man behöver det, så länge man reglerar det inom rimlig tidsperiod, vilket är inom en vecka-tio dagar sådär (om man inte kommer överens om något annat), för det är så vi gör på det här företaget (och det har jag också informerat om flera gånger). men J hade tydligen uppfunnit en egen variant där han tyckte att han skulle jobba mindre nu och sen när säsongen drar igång så skulle han gå in och jobba någon helg. "jamen du har ju arbetsuppgifter som ska göras VARJE DAG, det fungerar inte att skjuta upp dom till helgen", sa jag och så följde en ny diskussion om saker som inte blivit gjorda (THE STORY OF MY LIFE?). till exempel hade jag skickat ett mail och påmint honom om att flytta en pall med gamla råvaror som jag bett honom köra ut till produktionen som han har rensat ut och sedan bara i princip ställt utanför dörren. den har stått där i...en månad nu? och jag har påmint honom flera gånger, senast sa jag till om det i fredag eftermiddag "så att det ser lite hyfsat ut när assistenten ska börja på måndag", plus att jag sagt flera gånger att "den får inte stå där för den blockerar brandsläckaren". och jag kommer på måndag, pallen står fortfarande kvar så då skickade jag ett mail till honom och påminde. då blev han AS-SUR för att jag hade mailat, "du har ju sagt till mig att göra det" och jag bara "ja, men varför har du inte gjort det då?". det vanliga, "har inte hunnit". frågade då vad han hade gjort istället, för som jag såg det har han inte direkt haft fullt upp, speciellt inte som han nu har avsagt sig sitt projekt. ja, han hade ju gjort både X och Y och därför inte hunnit. X och Y tar tillsammans för mig kanske 20 minuter och för någon som inte är van, jag vet inte, 25-30 max, och då handlar det mest om att man måste förflytta sig fysiskt för att kunna utföra Y. alltså, grejen är att VI HAR INTE ENS BÖRJAT PRODUCERA ÄN? så jag sa till J att jag är lite bekymrad över att han "inte hinner med" att göra tre saker på en eftermiddag (sedan visade det sig att han inte ens hade gjort klart någon av grejerna), hur tänker han sig då att han ska hinna med när det är full produktion? jo, men det skulle inte vara några problem, menade han på, för då skulle han "tagga till" så det skulle lösa sig. EH, HALLÅ? frågade honom igen hur han lite mer specifikt tänkte att det skulle lösa sig, för saker löser sig ju inte av sig själv. det kunde han inte svara på, jag frågade honom då om han behövde hjälp med att prioritera vad som skulle göras och i vilken ordning, men det tyckte han inte att han behövde, sa han då. EH, NÄHÄ? frågade honom då hur han själv tyckte att det skulle vara för att saker skulle bli gjorda och han tyckte då att "ja, jag får väl ha lite fler deadlines". jag bara "jamen du HAR ju deadlines, *de här* arbetsuppgifterna ska vara klara VARJE DAG innan man går hem", och han bara "ja, men jag får väl bli bättre på att säga nej" och jag bara "jamen vad ska du säga nej till, det här är ju DINA ARBETSUPPGIFTER?" då tyckte han att "du, vi kommer nog inte så mycket längre i den här diskussionen". EH, NÄHÄ?

herregud, jag trodde verkligen att jag haft min beskärda del av stolpskott till medarbetare, men here we go again tydligen. jag blev precis trött, men sen tog jag mig samman och ringde och berättade för min chef mest bara för att jag ville att han skulle få höra min version av det hela innan J eventuellt skenar iväg och beklagar sig över att jag är en oempatisk slavdrivare som uttrycker det som att han har noll koll (något han återkom till flera gånger under vårt samtal och till sist fick jag bara "ja, men nu har jag medgett att det var fel av mig att uttrycka mig på det sättet och jag har bett om ursäkt, kan du kanske SLÄPPA DET OCH GÅ VIDARE?"), och min chef (som sitter i ett av systerbolagen i ett annat land) har flera gånger sagt att han vill veta om det är några problem.

så jag drog storyn för honom, och då visade det sig att de som är med i den här projektgruppen som J har varit med i inte heller var speciellt nöjda med vare sig honom eller hans arbetsinsatser. så det kändes ju på ett sätt skönt, även om vi de facto har ett problem. men skönt att det inte bara är jag liksom. och min chef sa att han tyckte att jag hade gjort helt rätt och att han hade gjort exakt likadant (vilket också känns skönt) och så kom han med lite förslag på hur vi ska gå vidare och så ska vi höras igen på fredag och se vartåt det hela börjar luta.

så sammanfattningsvis: jobbig situation men skönt att ändå ha uppbackning och stöd, det är jag ju inte direkt van vid.

jag skriver inte så ofta här längre och jag tänker att det kanske beror på att jag är mer harmonisk nu, att jag inte har samma behov av att skriva av mig och spy galla över sakers tillstånd. ja, nu har det väl ändrats då, så tur för mig ändå att den här lilla ventilen finns kvar.

ja, fortsättning lär ju följa.
Föregående inlägg N&uaml;sta inlägg Ordbok - Prenumerera - Lista alla - RSS: Text/Kommentarer

Kommentera!

Vilket användarnamn finns överst i listan till vänster?




Ditt namn:    

Du vet väl om att du underlättar för skribenterna om du skriver @namn: när du svarar någon i kommentarsfältet?

Tillåtna HTML-tagar: <b>, <i> och <u>

Info / Stat / Frågor

Namn: -
Född: 1968
Hemstad: -
E-post: -
Hemsida: fr utvalda
Medlem sedan: 2008-10-20 11:44
Antal texter: 1623
Övrigt:



- Skicka hypobrev -

VALSPRÅK det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.