life is life

.jag 2020-06-01 13:06 (inga kommentarer)
jaha, vad händer? inte mycket? mitt liv är ganska som vanligt. jag jobbar på jobbet igen sedan några veckor tillbaka och allting är ungefär som det brukar. TYVÄRR visade det ju sig också att det här uppsvinget som nya produktionschefen visade efter vårt samtal för några veckor sedan, bara var något tillfälligt. eller, han är annorlunda. han pratar inte längre om att han "håller på" med saker utan är kanske något mera ärlig med att han har glömt eller inte hunnit. men det är ju samma sak i slutändan: saker blir inte av. och det gör att mycket av det som ska göras blir så otroligt tungrott och segt. ett projekt kan vara klart till 99 % och det saknas bara en liten, liten detalj. men den där sista detaljen blir. bara. inte. av. den dyker upp som en action point på möte efter möte och får status oförändrad möte efter möte och det kan gå ett halvår innan man slutligen kan stänga ärendet. och då har det kanske handlat om något så simpelt som att det ska hängas upp en varningsskylt, något som tar max fem minuter. och om det hade varit EN gång och EN grej så hade det väl inte spelat någon roll, men det är så här HELA TIDEN. suck, jag blir trött.

och jag jobbar och sliter med ett projekt som borde ha varit klart för ett bra tag sen, men som av olika anledningar inte är det. det beror inte på mig, men det är ett av mina viktigare projekt och det känns verkligen inte kul att inte kunna hålla deadline även om det inte är mitt fel.

hemma är det också rätt segt. okej (och no jinx), jag och mr S har kommit till något slags skede i livet där vi kan diskutera saker som inte blir gjorda utan att det blir världskrig. det är ju positivt, för innan var det ju att saker inte blev gjorda och så ett världskrig på det. ej eftersträvansvärt. nu är det väl mer att saker och ting fortfarande inte blir gjorda, men det blir inte heller världskrig. det är ju lite bättre. fast jag vill ju att saker och ting ska bli gjorda. problemet är ju bara att mr S vill göra vissa saker själv för att de ska bli som han har tänkt sig. och eftersom han har universums längsta startsträcka och universums lägsta stresströskel så blir det inte av i första taget om ens någonsin. och hade han bara kunnat ha lite självinsikt kring detta så hade det väl varit fine, men han tror på fullt allvar att han ska kunna bocka av x antal punkter på en lista på en helg fastän jag vet och han borde veta, grundat på empiri, att det inte kommer att bli så.
nu har han dessutom varit hos någon läkare p g a orsaker, och vad läkaren har kommit fram till är att han är stressad och kanske lite deprimerad och då har han, läkaren, sagt att han, mr S, i första hand ska fokusera på att göra saker som får honom att må bra. och fine, det ska man ju, men sen finns det ju saker som ändå MÅSTE göras, och då får man väl antingen lämna det ifrån sig och säga sorry, jag klarar inte av detta, och så får man lösa det problemet, eller så får man väl bara göra det. kan jag ju tycka. och det är verkligen inte som att han spelar ut det här kortet hela tiden...men lite gör han det ändå. och det stör mig lite. och det blir lika lite gjort som tidigare. och om några veckor blir han arbetslös och då skulle man ju kunna tro att mycket saker skulle kunna bli gjorda, men jag vet av erfarenhet att det inte kommer att bli så.

men det var i alla fall rätt längesen det var ett världskrig och det är ju alltid något. no jinx var det väl också bäst att tillägga.


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.