Nyss hemkommen från en hänga-med-vänner-weekend på temat "vi åker till en stad som ingen av oss känner till och så bor vi på hotell där". Ett vinnande koncept, varje gång. Centralt och fint bodde vi. Flake och jag gick på stan och hittade varsitt par blåjeans. Jag blev så häpen och chockad över att hitta något som passade mig (även om de var snortajta) så jag slog till förstås, men jeansjävlarna fäller så mycket att jag var alldeles blå om fingrarna och underarmarna efter några timmar med jeansen på. Jag satt väl och klappade mig på benen. Resten av kvällen blev jag kallad sanatorie-Corn eftersom jag såg anemisk ut.
Flakes jeans var tajta utan att vara popsnöriga, de var snarare femtitalsjeans. Satt som en smäck på hans behind att jag knappt kunde låta bli att stirra. Så snygg rumpa. På min karl.
Allt jag behöver nu är att minska ett par kilon, skaffa ett par nya converse och sen bara glida resten av sommaren. Våren och sommaren blir MIN. Eller vår, make your pick.
Fyrtio mil hem, det gick fint och bra även om vi smällde i oss lite för mycket fika. Men det är ju så långrandigt att åka så långt, man blir mest sugen hela tiden.
Flake pratade om att jag är så LUSTSTYRD, jag måste känna för något för att kunna göra det. Haha. Det var intressant. Det är fint när någon ser detaljer hos en själv som man knappt har tänkt på men som visar sig vara väldigt sanna.
Själv kan han tvinga sig att göra boring stuff, medan jag brukar behöva invänta ett vilje-ögonblick då jag VILL göra det tråkiga.
Som att skriva räkningar. i fredags skrev jag min andra och tredje räkning. Yay. Nu ska jag köpa bärbar dator.
Min bror som är datorsmart säger att jag ska köpa
den hääääär men jag vet inte. Alla PC-människor får gärna svara på om den är bra.