Min stegräknare och jag har en nyförälskelse. Jag tittar på den hela tiden. Jag ska inte skrika HURRA jag är KÄÄÄÄR för det är ju sådär rosaskimrande på ett falskt vis i början, men jag ropar i alla fall fy fan vad bra med en stegräknare. Peppande. Motiverande. Nu ska jag snart ut på en promenad igen så att jag kommer upp i 10 000 steg.
Idag fick jag en ny kund. Och jag blev kallad copywriter. Jag vet inte om jag är en sådan men tydligen, eftersom det var en sådan hon ville ha, och hon ville ha mig. Jag blev nervös och nästan dog men jag lät cool och sval och världsvan och sprang runt runt i huset för att undkomma mina barn som ville rycka mig i byxorna och skrika saker till mig.
Sen var jag på kurs. Jag har själv valt att gå och jag tycker att den är bra, men jag fuskar lite med läxorna och under lektionera sitter jag och ritar hjärtan med mitt finger på träbordet. Och så fyller jag i bokstäverna på papperen vi får, med bläckpenna. Jag är så mogen.
Jamen åh, varför sitter jag här? Promenad var det ju.
å, jag behöver också bli prylkär. jag tror jag ska köpa nån fancy typ av stegräknare/gps/annat jogginghjälpmedel som kan tala om för mig när jag är duktig.
2007-05-09 16:13:15
poo
men stegräknare är sådär - man blir kär och vill gå jämt! jag misstänker att det beror på att dom är förhäxade. (nu blev jag tvungen att köpa en ny bafatt du påminde mig! :)