Det är ju inte utan att jag undrar lite över min egen mentala hälsa när jag blir störtförbannad över att svärmodern dyker upp till födelsedagsfikat och har med sig en såndär fryst köpetårta som jag inte ens tycker om. Hon vet ju dessutom att jag gillar att baka, så det är ju inte som att de riskerar att få en slät kopp kaffe.
Men arg? Över det? Är det verkligen värt att lägga energi på liksom? Hon gör det ju dessutom för att vara snäll, det är inte som ett statement att jag inte kan baka. Men det blir liksom fel.
Jag fajtas rätt hårt med att våga välja bort energitjuvar. Jag har gjort det med en kollega på jobbet, jag orkar inte med hennes självcentrering längre. Så jag har valt bort henne. Inte så att jag undviker henne på jobbet, vi pratar ju fortfarande, men jag väljer tillfällena.
En energitjuv till svärmor är svårare att välja bort. Hon är i grunden en bra människa, hon vill de hon älskar väl. Samtidigt är hon väldigt negativ, klagar över andra som klagar och ja, det suger musten ur mig. Fast det är väl som det är nu som det får fortsätta. Vi ses rätt sällan, kanske någon gång i månaden och det får väl vara fine. Välja sina tillfällen liksom.