Och så går tiden.
Helt plötsligt drar det ihop sig inför målarkurs (nästa helg) och det drar ihop sig i magen. Släpp prestationsångesten och låt allt bara vara parva, ok?
Fast det är klart att jag känner mig peppad också. Det ska bli roligt. Dels får jag hänga med åtminstone en cool tjej, jag får vara kreativ och jag får vistas på en mysig bondgård. Jag kommer inte att sova där dock, utan åka hem vid varje dags slut. Och det känns skönt.
För övrigt så har träningen börjat rulla på efter en sjuka förra veckan (en kräkning, en dags hög feber och så frisk igen). Och så finns det plötsligt ett mål med träningen; att bygga upp kroppen inför en graviditet, om jag, mot förmodan, pepparpeppar, blir gravid snart.