Oväntat nog var inte nyårsafton alls den tyngsta dagen, denna evighetslånga julledighet (än då, får vi väl säga, det kommer ju fler dagar). Jag vaknade ganska pigg och åkte på en träning där jag plötsligt fann mig med X och FF i samma rum. En helt unik upplevelse verkligen. Eller nåt. X var rar och trevlig och FF var fjär och besvärlig som vanligt. Själv försökte jag att vara hela världens lilla solstråle och snackade med folk hit och dit och var trevlig och andlöst social och trasslig inombords.
Sen besteg jag ett berg (ej metaforiskt utan en högt belägen plats i staden), pratade en snabbis med N och åkte hem för att duscha, tvätta hår, byta om, måla naglar, locka hår, baka kakor (...?), äta mat och koncentrera mig på att vid exakt rätt tidpunkt skriva gott nytt år till FF. Sen gick jag vidare från det, packade ihop min snygghet och åkte till stan för att byta om tillsammans med N med man (som vi nu kommer att kalla för M för enkelhets skull).
Glittrande paljettklänning på. Den var så kort att den knappt kan kallas klänning men jag orkade inte riktigt engagera mig i eventuella problem med det och alla på festen var antingen i ett par eller ihop med någon som inte var där. Utom lilla jag, tralalala. Och som jag kämpade! Jag med kämpade med fördrinken som var sur och som jag plötsligt fann mig själv drickandes ni vet sådär... i utkanten av folks små klungor. När det mesta man ser är ryggar och profiler och man inte är en del av de där ryggarna och profilerna någonstans och samtal pågår men inte med mig för cirklarna hade slutits och jag hamnade utanför.
Sen kämpade jag mig in i en cirkel och fick påfyllning av ytterligare fördrink och sen kämpade jag med bordsplaceringen och med förrätten och till slut var den där klumpen jag försökte svälja inte så stor utan av alkohol förkrympt och då gick det lite lättare att andas. Huvudrätten var klumpfri och efterrätten en fröjd och det fylldes på i glasen och samtalet flöt och sen kom det kaffe och whisky (satans) och någonstans där när allt började gå enkelt blev det svårt igen. För middagen löstes upp och klockan räknade ner och när den slog tolv stod jag omgiven av främlingar och hörde fyrverkerismällarna dåna och fräsa och alla höjde sina glas och skålade och champagnen smakade ensamhet trots att N kramade mig hårt.
Jag hävde öl och försökte dansa och sen åt jag fjorton nävar chips och stirrade på facebook-chatten som gapade tom och någonstans där började jag messa med X och tänka på alla gånger vi bråkat och gråtit och älskat för vi kunde aldrig hålla sams när alkohol var inblandat och för att det var sån himla massa känslor och dramatik överallt hela tiden. Under tiden somnade N någonstans i ett rum och M bad mig om hjälp att plocka hem henne. Så jag satte på Sergels torg som en avslutningsgest och sen åkte vi hem och jag somnade klockan tre mitt i min och X's konversation.
Det om nyårsafton. Som alltså var en jävla picknick jämfört med nyårsdagen, den dag som i dag är. Den dag som brukar innehålla en lång, iskall promenad och trevande samtal sprungna ur känsloröran natten innan, evighetslånga sällskapsspel, massa pizza och kakor, varma händer och kärlek när baksmällan lättat. Not today.
N och M var fina och klev upp tidigt med mig för att fixa kaffe och något att äta och sedan väntade vi på att affären skulle öppna så att vi kunde äta lite mer men SCHÄLEN började rasa isär någonstans vid nio och nu är den fullständigt i spillror, så att jag till slut fick fly, promenera till en vagn, sätta på en hög låt och bara andas. Nu vräker regnet ner och jag försöker att planera och styra upp men jag är SÅ TRÖTT och vet inte hur jag ska rädda mig själv.
Sova kunde man göra kanske.
Och imorgon är det januari.