Imorgon återträff med min ledarskapskurs som mest gjorde mig ledsen. För mig blev sensmoralen "akta dig, var rädd om dig, gå inte utanför ramen, ta inte för mycket plats". Ska ändå på återträff, lite för att inte ge upp den lilla platsen också, men ändå, känns rätt motigt.
*
Jag svarar inte när pappa ringer för jag vill inte, och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med det.