Charterkärlek

Vi är utomlands och jag älskar allt, det turistiga, frityrlukten, de engelska pubarna, inkastarna, krimskramset i affärerna. Det är mulet och inte särskilt varmt förutom en stund i förmiddags men det gör inget, vi är som sagt utomlands, jag läser Doktor Glas, försöker hålla min goda mathållning men det är svårt, åker liten busstur till krimskramsig marknad och tycker att det är toppen. Glada barn badar i poolen fast det är mulet och lite småkallt. Och jag älskar att gå till supermercadon och bära hem mat i tunna sladdriga plastkassar. Nyss sprang jag en stund för att se hur dålig kondis jag har, jag sprang cirka fyrahundra meter utan att stanna och sen stannade jag även om jag hade kunnat fortsätta. Ja, det låter som ett skämt att vara stolt över det men jag trodde att jag skulle klara kanske hundra. Så dålig kondis har jag just när det gäller springande. Jag kan gå, gå, gå, men springa är det sämre med. Men nu sprang jag. Och gjorde stepup på poolkanten och lite mer springande och några höga uppsteg på en mur. Alltid något? Jag tror att mitt idoga stepuppande har gett resultat, faktiskt.

Och mina vinterfula fötter är framme i sandaler och solglasögonen gör sitt på nästippen. Ungefär så är det. Nu ska vi brassa hemmamiddag med lite vin, ost, skinka och grönsaker.

Ett dygn har vi varit här. På min handled sitter ett krimskramsigt armband med små svarta träfyrkanter med ikonbilder på. Ett sånt man kan köpa på cocktail och andra kitschaffärer i stockholm. Jag köpte det för nio kronor och det ska få vara min souvenir från den här resan.