Vikt och sånt

I dag ställde jag mig på vågen för första gången på en månad och jag har gått upp cirka 5 kg. FEM! F-E-M! I alla fall minst fyra, om jag räknar rätt. Det är väldigt mycket på en månad. Väldigt, väldigt mycket.
Herregud, jag är lite i chock. Jag har ju vetat att jag har smällt i mig alldeles för mycket mat och arbetat upp ett sockersug som är rätt stort. Jag har ätit tills magen har varit proppmätt. Varför? Inte vet jag. För att det är gott, för att jag har varit stressad och uttråkad.
Och för att jag innan den perioden käkade LCHF ett tag. Det går skitbra medan jag är inne i det men sen börjar jag tycka att det går för långsamt och så blir det som en rekyl att jag börjar äta kolhydrater igen och går upp i vikt.
Så nej. Jag måste ge upp LCHF.

Men jag måste göra nåt - jag har lite panik här och nu. De senaste sex åren har jag hållt vikten något så när stilla, med nån avvikelse hit och dit ibland, och en gång för två år sen vägde jag 10 kg mindre än i dag - tragiskt nog gick jag upp det igen, alltså.

Och det här är ju ingen fåfäng grej från min sida - jag var inte sylfidsmal från början heller. Snarare rätt chunky. Lönnfet. Och nu är jag lönnfetare.

Tråkigt, tråkigt, tråkigt, och jag vet ju precis vad jag måste göra - äta mindre, röra på mig mer. Men varför är det då så svårt?

Men ANNARS är det bra. Barnen är fina och rara när de inte slåss, sjuåringen har lärt sig cykla, i dag jobbar jag min sista dag på lönearbete, sen har jag semester ända fram till 8 augusti.
Under den tiden kanske jag hinner gå ner i vikt?

Åh, förlåt om jag är världslig. Men jag är lite ledsen. Ledsen på att jag sviker min kropp och inte underhåller den som jag borde.