hönapöna

Jag är rätt uppsnärjd i det blå med skallen, den bara flyter omkring och så kör det ihop sig jobbmässigt och ångestbollen ligger i magen och kluckar högljutt. Men jag bokar hyrbil och hotell och flyg och tåg och blir alldeles surrig i huvudet och sen dricker jag lite cola och grottar ner mig ännu mer men idag satt jag faktiskt ute i solen en stund, på verandan, med solen rätt i fejan och en filt runt mig, och så lyssnade jag på takdroppet och tittade på halvmetern snö som ligger överallt och smälter, och så knarkade jag d-vitamin så det stod härliga till och sen åkte jag till fritids och hämtade ungen och pratade med en fröken och höll på att börja grina för att det kändes så jobbigt och fröken som sa "ni har en sån UNDERBAR unge, jag önskar att alla vore såna, kan jag få KÖPA honom?" och då grinade jag nästan lite mer för att vi märker ju inte det där underbara hemma just nu. Knappt alls. Men skönt ändå. Gossen är trygg hemma och här blåser allt ut, i skolan är det hård stämning och jobbiga ord och tuff jargong, han har hamnat i en knasig klass och ja vi får se hur det går. Och sen på kvällen ringde själva lekisfröken upp helt seriöst, det var oväntat och bra, och jag satt i badet och pratade med henne och det känns lite, lite bättre.

Sen åkte vi hem och jag fick slippa ett av mina jobb som har tyngt ner mig en bra bit och det kändes skönt fast med mycket ångest ändå.
Nu måste jag tvätta och dona lite och ladda ipoden och telefonen och alla andra manicker och kanske skriva några intervjufrågor, det vore bra va? Och det är säkert något jag har glömt, det är jag säker på. På torsdag kväll är jag hemma igen och då hoppas jag innerligt att jag har fått se våren, jag tänker på ren trots ta mina conversepjuck, jag tänker sladda omkring på grusiga skånevägar, jag SKA! Och helgen ska ägnas åt mer jobb, och så går det min kära Corn när man ägnar hela dagarna åt facebookskit och kaffe och sol och tupplur. Skyll dig själv!