Living on the edge

Idag var det egenstudier, så barnen var på dagis och jag skulle studera hemma på egen hand, vilket i praktiken innebar att jag med tom blick satt framför datorn och spelade spel, helt mekaniskt. Fast jag hann med ett par jobbrelaterade mail också. Och en dusch. Och småprat med min man som höll på med stora jobbgrejer ute, han kom in en snabbis och hämtade fika och så sniffade han i mitt nytvättade hår och mumlade "aah... Finesse".

Sen åkte jag till dagis, med vägen förbi Konsum där jag köpte hemmafrugrejer åt min svärmor: ättika och kryddnejlika.
Dessutom levde jag farligt genom att köpa en liten påse nötcreme, inte att förväxla med nutella. Nötcreme i en vit liten påse, och så river man av ena hörnet med tänderna, men får alltid av en för liten bit först, så man får spotta ut lilla plastbiten och riva en gång till, sen molar man i sig den goda smeten. Jag är ju egentligen allergisk mot hasselnötter så det var ju modigt. Hahaha. Gott var det. Och all denna upplevelse för endast 2,20 kronor.

Därefter ögonkontroll med minstingen. Förberedde mig på att bli utskälld för att vi inte orkar ta fajten och tvinga på honom glasögonen, men utskällning uteblev. Pratade hit och dit, gjorde ny undersökning. Den vanligtvis pratsamma sonen satt helt knäpptyst, tills han och jag gick på toa. Då sa han högt, så att det hördes ut, "Har du SNOPP MAMMA!" bara för att skoja, och sen "Du har RÖDA KALSONGER!".
Tvååringar är alltid ett wild card att ha med sig bland folk. Underbart charmiga och söta, förstås.

Och sen har jag varit på stan igen och köpt snygga grejer.

Därtill är jag på riktigt jävla orolig för en kompis vars ex är galet svartsjuk trots att de separerade för över ett år sen. Det är inget påtagligt, inget fysiskt, men otroligt obehagligt. Det finns inget jag kan göra, annat än att lyssna-peppa-prata, vi vrider och vänder men kommer inte fram till något klokt. Förtvivlat läge och jag kan inte sluta tänka på det.